Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig om, hvad jungfrurna säga. Det gör dig bara
ledsen för ingenting.
"Men jag kunde ej hjelpa det," sade Susanna.
"Nej, du kunde ej låta bli att höra på det der
anfallet mot Bessie i barnkammarn, men du behöfver
inte tala med köksan eller Mary derom. Det är ej
värdt att förarga sig åt, hvad de säga, som ej ha
riktigt reda på en sak."
"Kan ni ej bedja dem, att låta bli, att tala
derom?" sade helt oskuldsfullt Susanna.
"Nej, jag kan ej blanda mig i saken. Då skulle
de göra det ännu mera. Vi måste endast så mycket
som möjligt hålla Bessie på afstånd från jungfrurna,
och visa, att vi ha förtroende till henne."
Man hade verkligen sett Elisabeth i mycket mera
dyster sinnesstämning, när ingenting händt henne,
än för närvarande, då hon hade stort skäl att vara
bedröfvad, ty tjenarne voro mycket ovänliga mot
henne, och hennes två små bröder så elaka som
möjligt. David hyste verkligen den öfvertygelsen, att
hon tagit pengarna, och tyckte, att hon borde pinas
derför, och Johnnie trodde honom på orden och var
dessutom mycket fallen för att retas. De nöpo och
knuffade henne, suddade ut hennes tal, gömde undan
hennes böcker och satte sig på hennes plats, kastade
halfätna brödbitar på hennes tallrik, med ett ord,
gjorde allt, hvad de visste, att hon tyckte illa om,
så ofta miss Fosbrook eller Sam icke var närvarande;
men hon beklagade sig aldrig. Hon ville ej, att de
skulle kalla henne sqvallerbytta, och dessutom
lyckades de verkligen icke i sina bemödanden att förbittra
lifvet för henne, så glad var hon öfver den innerliga
välvilja, som under hennes lidanden visades henne
af Susanna och Sam. Susanna kunde ej hindra de
stygga gossarne att förfölja henne, men hon försvarade
henne så mycket som möjligt. Sam tuktade dem,
som buro händer på Bessie eller ens sade ett ondt ord
åt henne i hans närvaro, och han var mycket vänlig
mot henne och sysselsatte sig mera med henne, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
