- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
170

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jag vill ej, om det är för att straffa Harry,"
svarade Sam, med ansträngning.

"Derom skola vi ej tala. Önskar du det?"

Sam hängde hufvudet och slog ned ögonen, på
det att kaptenen ej skulle se de stora, klara tårarne,
och när han svarade "ja", lät det på hans röst, som
om han varit mycket misslynt.

"Och detta är allt, hvad du har att svara?
Emottager du ett sådant anbud på detta sätt?" sade
kaptenen ond och förvånad. "Om du hellre vill stanna
här och bli uppfostrad till landtbrukare, så säg det
rent ut och gör inga omsvep."

"Ack, pappa," utbrast Sam förtrytsamt, "hur kan
du tro det? Har jag ej alltid önskat att likna dig?"

"Nå, men hvarför kan du ej säga det då?"

"Derför att det plågar mig, att tränga ut Harry!"
sade Sam, läggande handen öfver ögonen, för att på
detta sätt dölja sina tårar."

"Bekymra dig ej om den saken, Sam, men om
du verkligen icke har lust att gå till sjös, så säg
det strax."

"Åh, pappa, hor på mig. Du kan väl förstå, att
ehuru miss Fosbrook är mycket snäll, så kunde vi
ej känna någon trefnad, då du var frånvarande,
isynnerhet icke vi två."

"Du har väl ej något fel att bekänna, Sam?"
sade hans far, som verkligen trodde, att han, för att
hjelpa Harry, skulle omtala något hemligt felsteg;
"om du har det, så vet du, att det bästa, du kan
göra, är att tillstå sanningen."

"Men det har jag ej, pappa," sade Sam och såg
upp helt förvånad. "Du vet ju, att jag är ett helt
år äldre, och således var jag mera aktsam på mig
sjelf; och miss Fosbrook är så snäll, så att det är
ett riktigt nöje att lyda henne. Men ser du, pappa,
gossarne Greville inbillade Harry, att det var dumt
och pjåskigt att lyda henne. Alltsammans är deras
fel; de smögo sig bort och läto Harry betala
kalkontuppen — och jag vet att han nog till slut skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:01:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free