Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
heterna. Bingley var den som talade mest, och miss
Bennet den, till vilken han förnämligast riktade sina
ord. Han befann sig, som han sade, på väg till
Longbourn för att göra sig underrättad om hennes
befinnande. Mr Darcy bekräftade detta med en
bugning och började besluta sig för att icke fästa
blicken på Elisabet, då de plötsligen hejdades av
anblicken av främlingen, och Elisabet, som råkade
se bådas ansiktsuttryck, då de sågo på varandra,
blev helt förvånad över den verkan, detta möte hade.
Båda skiftade färg, den ene blev vit, den andre röd
i ansiktet. Efter några ögonblick tog mr Wickham
av hatten — en hälsning, som mr Darcy nätt och
jämnt värdigades besvara. Vad kunde meningen vara
med detta? Det var omöjligt att förstå, det var
omöjligt att icke längta att få veta det.
En minut senare tog mr Bingley, utan att synas
ha märkt, vad som försiggick, avsked och red vidare
med sin vän.
Mr Denny och mr Wickham följde de unga
damerna till mr Philips’ bostad och togo farväl trots
miss Lydias ivriga böner, att de skulle stiga in, och
till och med fastän mrs Philips öppnade fönstret till
vardagsrummet och med hög röst instämde i
inbjudningen.
Mrs Philips var alltid glad att få träffa sina
systerdöttrar; de två äldsta voro efter sin nyss inträffade
frånvaro särskilt välkomna, och hon uttryckte sin
livliga förvåning över deras plötsliga hemkomst,
varom hon, då deras egen vagn icke hade hämtat dem,
icke skulle ha vetat något, om hon icke händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
