Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
— Jag tyckte, sade han, när tiden närmade sig,
att det var bäst att jag inte träffade mr Darcy, att
en vistelse i samma rum, i samma sällskap som han
under många timmar kunde bli mera, än jag stod
ut med, och att uppträden kunde inträffa, som voro
obehagliga för flera än mig själv.
Hon uttryckte sitt livliga gillande av hans
uteblivande, och de hade god tid att ingående tala
därom och säga artigheter till varandra, då Wickham
och en annan officer promenerade tillbaka med de
unga damerna till Longbourn och den förre under
promenaden särskilt uppvaktade Elisabet. Att han
följde dem var en dubbel fördel; hon kände det
som en stor artighet mot henne själv, och det var
högst välkommet, emedan det erbjöd ett tillfälle att
presentera honom för hennes föräldrar.
Strax efter deras återkomst lämnades ett brev till
miss Bennet; det kom från Netherfield och öppnades
genast. Kuvertet innehöll ett ark fint papper i litet
format, fullskrivet med en dams vackra, lediga
handstil, och Elisabet såg sin systers ansiktsuttryck
förändras, då hon läste det, och såg henne med spänd
uppmärksamhet dröja vid vissa ställen däri. Jane
försökte med sin vanliga glättighet deltaga i det
allmänna samtalet, men Elisabet kände en ängslan,
som avledde hennes uppmärksamhet till och med
från Wickham, och knappt hade han och hans
följeslagare sagt farväl, förrän en blick från Jane
uppmanade henne att följa med henne upp på deras
rum. Då de kommit dit upp, tog Jane fram sitt
brev och sade:—Det här är från Caroline Bingley;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
