Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
jag av hela mitt hjärta kan önska er samma
äktenskapliga lycka. Min kära Charlotte och jag äro
fullkomligt ense. Det är en högst anmärkningsvärd
likhet i karaktär och tänkesätt mellan oss båda. Det
ser ut, som om vi varit ämnade åt varandra.
Elisabet kunde tryggt säga, att där detta var fallet,
där fanns mycken lycka, och lika uppriktigt kunde
hon tillägga, att hon var fullt övertygad om den
trevnad, hans hemliv skänkte honom, och att hon
gladde sig däröver. Hon var emellertid rätt belåten,
när lovsången däröver avbröts genom inträdet av den
kvinna, som han hade att tacka därför. Stackars
Charlotte, det var vemodigt att lämna henne åt ett
sådant sällskap! Men hon hade valt det med öppna
ögon, och ehuru hon tydligen var ledsen över att
hennes gäster skulle resa, tycktes hon icke tigga om
medlidande. Hennes hem och hennes hushåll, hennes
församling och hennes hönsgård och allt som hängde
tillsammans därmed hade icke ännu förlorat sitt
behag.
Slutligen körde vagnen fram, koffertarna blevo
fastsurrade, paketen instuvade och avfärdens stund
var kommen. Efter ett hjärtligt avsked mellan
väninnorna följdes Elisabet till vagnen av mr Collins,
och då de gingo nedför trädgårdsgången, bad han
henne framföra de varmaste hälsningar till hela sin
familj ävensom hans tack för all den vänlighet, han
fått röna på Longbourn under vinterns lopp, och
hans obekanta vördnad till mrs och mr Gardiner.
Han hjälpte henne därpå upp i vagnen, Maria följde
efter, och dörren skulle just stängas, då han plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
