Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’37
FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
Hela sällskapet hoppades, att brev från mr Bennet
skulle komma nästa morgon, men posten kom utan
att medföra en enda rad från honom. Hans
närmaste visste, att han vid alla vanliga tillfällen var
en högst försumlig och trög brevskrivare, men vid
ett sådant tillfälle som detta hoppades de, att han
skulle visa sig mera fortfärdig. De måste draga den
slutsatsen, att han icke hade några angenäma
underrättelser att meddela, men till och med om detta
skulle de gärna velat bli förvissade. Mr Gardiner
hade endast väntat på brev, innan han begav sig av.
När han hade rest, voro de åtminstone säkra om
att regelbundet få underrättelse om vad som
försiggick, och han lovade vid avresan att söka förmå mr
Bennet att återvända till Longbourn så snart som
möjligt, vilket var en stor tröst för hans svägerska,
som häri såg den enda garantien för att hennes man
icke skulle bli dödad i en duell.
Mrs Gardiner med barnen skulle stanna ännu några
dagar i Hertfordshire, emedan hon trodde, att hon
med sin närvaro kunde vara sina systerdöttrar till
hjälp. Hon bistod dem i att sköta om mrs Bennet
och var en stor tröst för dem under deras lediga
stunder. Deras andra moster besökte dem också
ofta och alltid, som hon sade, i avsikt att muntra
upp dem, ehuru, då hon aldrig kom utan att omtala
något nytt exempel på Wickhams oordentliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
