Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laglydnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att granska Lagen, äro upphöjde öfver
skyldigheten att lyda den. Denna lydnad,
ehuru endast förutsättande ett frivilligt
uppfyllande af Lagens fordringar, synes dock, för
Lagstiftande och frie Män, pålägga ett band,
som icke står att sammanknyta med
begreppet om deras Samhälls-rättigheter. Att
Lagen skulle äga rätt att af alla
Samhällsmedlemmar fordra lydnad, skulle, efter deras
mening, föranleda till den orimliga slutföljd,
att ingen blefve befallande, hvilket vore
alldeles stridande mot naturen af all
Statsinrättning. Likväl medgifves att hvar och
en i vissa fall måste lyda Lagen; men hvad
lyder man i sjelfva verket? Opinionen.
Man hvarken mördar, röfvar, bränner
öf-verfaller folk i en väl reglerad Stat, icke
egentligen för det Lagen sådant förbjuder,
men för det allmänna opinionen fördömmer
ett sådant uppförande hos hvar och en som
vill anses för en hederlig menniska. Man
är mera mon om sin heder och sitt
anseende, än om ett laglikmätigt förhållande.
Lagstiftare sjelfva hafva visst funnit riktigheten
af denna princip, då samma brott som förer
folk af hopen till stupstocken, låter för den
rikare klassen försona sig med ansenliga
böter. Skulle åter en Revolution, först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
