Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’26
af landet och under långa tider af den vidskepliga
mängden blifvit ansedde för åskviggar, som nedfallit med
blixten och derför förmenats besitta en hemlig förmåga att
böta sjukdomar hos menniskor och djur. En oräknelig
mängd stenkummel torde också förskrifva sig från denna tid.
Finnarne voro vid sin ankomst till landet delade i
tre stammar, Egentliga Finnar, Tavaster och Karelare. Med
undantag af några knapphändiga notiser i grannfolkens,
Svenskars och Ryssars, krönikor om ömsesidiga
härjningståg, saknar man alla historiska data från de första
seklerna af deras härvaro. Deremot finnes från denna tid i
behåll ett af de herrligaste nationalepos, som något folk
diktat, nemligen Kalevala. Detta epos, som Elias
Lönnrot ur folkets mun och i dess hyddor upptecknat,
innehåller en trogen skildring om fornfinnarnes gudalära,
hemlif och seder samt lemnar en föreställning om den
bildningsgrad, på hvilken de stodo, före kristendomens införande.
De idkade då redan åkerbruk, sjöfart och handel,
tillverkade jern af sjömalmer samt voro skicklige smeder. I
de skandinaviska vikingasagorna prisas särskildt de
finska svärden.
Finlands grannskap till hafvet gjorde att dess
invånare redan tidigt kommo i beröring med Svenskarne
och de nordtyska eller Hanseatiska städerna. Efter
kristendomens införande ibland de förre upphörde Finland att
hemsökas af deras härjningsfärder, men blef i dess ställe
snart ett föremål för eröfringsplaner, som förestafvades af
religionsnitet och hade till följd landets underkufvande af
och förening med Sverige. Under närmare två
århundraden (1 157—1323) fortgick striden mellan kristendom och
hedendom i Finland. Trenne större korståg på långa
mellantider, åren 1157, 1249 och 1293, befästade slutligen
den förra lärans seger. Synliga minnesmärken af dessa
korståg äro ännu i dag de gamla borgarne Åbo slott,
Tavastehus och Viborg, hvilka derunder uppfördes till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
