Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
till Sverige, men Hindenburg ställer sig till folkregeringens
förfogande — Tyskland var i uppror, revolutionen bröt fram
överallt. Då de andra fältherrarnas nerver klicka, är han
den enda fasta punkten i det kaos, som uppstått i och med
att kejsardömet fallit ihop. När han återfört trupperna
under förhållanden, som personligen måste ha varit honorni
nästan outhärdliga, och landet därigenom räddats från
revolutionens värsta fasor, drar han sig tillbaka. Staden
Hannover har tidigare utnämnt honom till hedersborgare och
skänkt honom en villa. Dit beger han sig med sin familj,
och där lever han i stillhet. Han vägrar att låta sig
dragas in i politiken, och hans namn nämnes alltmer sällan,
fastän det icke glömts. Detta visar sig bl. a. i maj 1921,
då hans maka, Gertrud Wilhelmine von Sperling efter ett
42-årigt äktenskap avlider och miljoner tyskar deltaga i
hans sorg.
Vad vore mänskligt sett imera berättigat och mera
naturligt än att den nu 75-årige generalfältmarskalken ostörd
skulle få njuta sitt otium. Men ännu är hans arbetsdag icke
slut. År 1925 uppsättes han som kandidat vid
presidentvalet. Äregirigheten lockar honom icke, och han ger vika,
först då han blivit övertygad om att plikten mot
fosterlandet fordrar det.
Hindenburg har under sin officerstid gjort sig känd för
sitt jämna och glada lynne och var underhållande och
fängslande snarare än auktoritativ som lärare och förman.
Av modern har han ärvt en djup och ren religiositet. Han
var sin kejsare varmt tillgiven men blandade sig aldrig
i den inre eller yttre politiken. Även under sin stora makts
dagar var den militära plikten mot fosterlandet honom nog
och några politiska påtryckningar från hans sida
förekommo aldrig, till skillnad från Ludendorff, som blev en
avgörande politisk faktor lika mycket som militär ledare. Man
ansåg t. o. m. att Hindenburg var främmande för politik,
och det stod het strid om hans namn. Men folket röstade
på sin hjälte, och nu står han mer än 80-årig i spetsen för
det tyska riket. Han har visat sig vara samme lojale,
korrekte och trogne tjänare som under sin militärtid. Det är
förklarligt, att tyska folket hyllar honom soim sin
nationalhjälte och sitt lands räddare. Ty han har förvisso i hög
grad gjort sig förtjänt om fäderneslandet, både under
kriget och efter.
G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
