- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
12

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Vafalls, skulle denne medelstore, till synes så välmående
man med sitt enkla utseende vara en äventyrare? En
människa, som i två decennier strövat igenom alla fem
världsdelarna och varit djurfångare och såsom ensam vit man
banat sig fram genom vildmarken? Han ser då sannerligen
inte ut att kunna trotsa några faror!”

Och ändå förhåller det sig så.

Människorna uppställa en viss typ för sina hjältar liksom
för förbrytare men förväxla dem ofta.

En förbrytare måste alltid vara behäftad med ett
bulldoggsaktigt, fult, frånstötande ansikte; hans blick är alltid
orolig och undviker helst medmänniskornas.

Hur gruvligt misstaga sig inte sådana människor! Det
har funnits ohyggliga vilddjur, massmördare, vilkas
vederstyggliga dåd upprört en hel värld, men som ändå haft ett
oskyldigt barnansikte, och som ingen skulle ha tilltrott
deras förbrytelser.

För några år sedan gick genom all världens tidningar
ett meddelande om att en 93-årig gubbe av polsk
härstamning dött långt uppe i norra Sibirien och att man i hans
hus hittat de ytterst omsorgsfullt ordnade resterna av 70
mördade människor.

Den av alla aktade och vördade mannen hade på sitt
värdshus tagit livet av övernattande främlingar och gjort
pastejer av deras kött. Från när och fjärran kommo dagen
i ända gäster till hans hus, som på grund av sina delikata
pastejer åtnjöt ett gott anseende vida omkring.

Denne ädle, blåögde människovän beskrevs såsom en
jovialisk man med ett ytterst godmodigt patriarkansikte. I
över 60 års tid hade den bestialiske mannen varit en
mördare, och ändå satte hans illdåd icke någon prägel på honom.

I mången ohygglig mördares ansikte skulle ingen
människa kunna avläsa deras förbrytelser — till den grad kan
nämligen det oskyldiga skenet bedraga. Ett vältaligt exempel
är de ungerska giftblanderskorna, vilka se ut som tusen
andra bondkvinnor och icke på allra minsta sätt skilja sig
från andra kvinnor bland folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free