Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nederländska Indien var en riktig tummelplats för hans
äventyr. Han kom på permission hem till Österrike ytterligare
två gånger; jag lyssnade entusiastiskt till hans skildringar
och fattade den bestämda föresatsen att fortast möjligt
bege mig ut i den sköna, vida världen.
När min broders permission var till ända, lämnade han
Wien, och sedan hörde vi aldrig mera av honom. 21 år
senare fann jag hans grav långt inne på Java. Han hade
stupat i en strid mot infödingarna.
Min broders skildringar gåvo mig ingen ro utan hade en
oerhört sporrande inverkan på mig. Jag var motståndare
till skolan och en lärarnas dödsfiende.
Varifrån mina förfäder egentligen härstammade, har jag
aldrig riktigt kunnat utforska. Och jag är heller ej
tillräckligt nyfiken. Det är ofta bättre att ej gräva för
mycket i vissa saker. Ett är emellertid säkert, nämligen att
min farfars far helt plötsligt, såsom det anstår en
stamfader, dök upp i Sydböhmen, någonstädes i trakten av
Neubiestritz. Han kom ifrån trakten av Saragossa och hade
med sig en kvinna, som endast han förstod. Hon var
portugisiska.
Min farfar, som var stenhuggare, utvandrade till
Niederösterreich, och min fader förvärvade, innan han ännu fyllt
20 år, värdshuset och kramhandeln i Loiwein. Han var då
redan gift. På den tiden fanns det ännu modiga män. Mina
föräldrar fingo 17 barn: 12 pojkar och 5 flickor.
Jag var den elfte pojken, sextonde barnet. Min mor var
en martyr i ordets hela bemärkelse. I början av 70-talet
bröto smittkopporna ut i Kremstal. På två månader
insjuknade tio stycken av mina syskon i den ohyggliga farsoten;
endas två av dem gingo igenom men fingo sedan i hela
livet bära spår efter sjukdomen.
Mina föräldrar flyttade därefter till Wien.
Längst där ute i periferien, i Brigittenau, som då ännu
var nästan obebyggt, öppnade de, intill de stora
köksträdgårdarna, en tvättinrättning i ”De sju husen”. Där växte
jag upp och blev i många avseenden typen för det som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
