Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Endast de verkligt stora forskarna äro objektiva i sina
skildringar och berätta fullt sanningsenligt såväl om
viktiga som om mindre viktiga tilldragelser, och ej heller
strapatserna och farorna överdriva de någonsin. Deras verk
äro emellertid ofta alltför torra, vetenskapliga och
svårsmälta. Få forskare förstå sig på att skildra så åskådligt
och underhållande såsom t. ex. Sven Hedin eller Bengt Berg.
Jag hade ännu ej fyllt 16 år, när Mr Mc Cutcheon tog
mig med sig till Indien. Två och ett halvt år skulle färden
vara och sträcka sig tvärsöver Indien. Madras, där firman
hade ett av sina djurhus, d. v. s. en stor stapelplats för djur,
skulle bli utgångspunkten och noshörningar, tigrar och alla
möjliga djur fångas eller köpas.
Detta var år 1888. På den tiden fanns det blott få
järnvägar; vissa sträckor hade nyss påbörjats, andra åter
endast utstakats. Vattenvägar fanns det knappast några,
emedan reglerade floder och strömmar hörde till
sällsyntheterna. Allting höll på att danas, och överallt voro lantmätare
och ingenjörer i arbete. Engelsmannen, vilken måhända är
den mest hänsynslöse men även den bäste kolonisatorn, är
aldrig brutal utan orsak, vilket man knappast kan påstå
om de övriga kolonialmakterna med undantag av
Nederländerna.
I Madras organiserade Mr Mc Cutcheon en liten
expedition. Därvid medtogos endast ett fåtal inövade, erfarna
män, som tidigare följt min chef på hans färder. Dessutom
skulle en stor bärarkaravan upprättas omedelbart före
beträdandet av fångstområdet.
Tre indier, två annamiter, en kines och en singales kommo
med. Indierna voro goda organisatorer, förstklassiga
jägare och jämförliga med spårhundar, kinesen utsågs till
kock, och singalesen, som var ett språkgeni, behärskade
minst femton av detta jättestora rikes språk och talade
t. o. m. kinesiska och tibetanska. Han var en duktig talare
och förstod sig på konsten att förmå männen i hela byar
att komma med, samtidigt som han pressade lönerna till
det yttersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
