Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dö efter några timmar i fasansfulla kval. Ofta inträder
döden redan inom en halvtimme.
Min chef låg i hög feber, och jag gav honom förgäves
olika medel ur vårt apotek.
Redan på andra dagen hade vi 18 döda, och en mängd
av bergsbengalerna lågo och vredo sig i plågor. Jag visste
inte om att jag borde ha försett mig med en pestslöja utan
sprang omkring bland de sjuka, som ofta hostade på mig,
men min skyddsängel samt den gin, som jag i stora mängder
konsumerade, bevarade mig.
På tredje dagen insjuknade Mr Cutcheon i lungpest och
dog i mina armar redan efter två timmar med en
förbannelse på sina läppar, sedan han efter ett fruktansvärt
hostanfall spytt ut resten av sina lungor mitt i ansiktet på mig.
De flesta av dem som ännu voro friska flydde sin kos.
På fjärde dagen kunde jag redan räkna över 200 döda i
och omkring lägret, och många lik lågo i skogarna och
på vägarna runt omkring. I ett ständigt ginrus fick jag lov
att arbeta över 20 timmar om dygnet, ty det var blott ett
fåtal av männen, som ville hjälpa mig, och endast med
revolvern i handen tilltvingade jag mig deras lydnad och
kunde på så sätt utfodra djuren.
På sjätte dagen anlände en trupp engelsk militär med
tre läkare och sjukvårdare, omringade mitt läger och sköt
ned varenda en som försökte fly.
Över 600 människor hade pesten skördat, och jag stod
nu alldeles ensam med den stora truppen av fångade djur,
men tack vare vänligt bistånd av kommendanten, överste
Boyd Miller, en av de underbaraste människor jag
någonsin träffat, förlorade jag endast en obetydlighet av
djurmaterialet.
I fyra veckor fingo vi ligga instängda i karantän. Det
var oerhört svårt att förse djurparken med mat, och jag
blev tvungen att skjuta några av rovdjuren. Under tiden
erhöll jag svar från firman i England, dit jag telegraferat och
frågat vad som nu borde göras.
Det måste medges, att engelsmännen hastigt fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
