Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften förkunnade att det nya året stigit upp och det gamla
sjunkit ned i sin graf.
Det är en sällsamt gripande känsla att i ögonblicket
af tvenne årskiftens möte stå ensam i Guds snöklädda
natur med månen och stjernorna öfver oss, och jorden, allas
vår stammoder, under oss. Skall hon öppna sin famn
under det nya året, eller skall hon hålla den sluten, tilldess
vi bättre fatta allt det sköna hon gifver, då hon ändtligen
emottager oss för att i andra utvecklingar och former
utsända vårt stoft?
.................................
Något mer än 8 dagar hade förflutit, då den unge
mannen, som varit hindrad af en lätt förkylning, en
förmiddag stod utanför dörren till mormor Silfverlåås’ hem.
Han öppnade den sakta, men steg häpen tillbaka, då han
fann sängen tom och främmande personer ogeneradt röra
sig i kammaren.
“Jaså, det är herrn — han, som var här på
Nyårsafton?“ utbrast en röst, och en qvinna framträdde, påsättande
sig i hast en helt sorglig min.
“Hvar är mormor Silfverlåås?“
“I sin graf sedan i går, herre! Mormor sjuknade
nyårsdagseftermiddagen och slapp kämpa mer än två dagar.
Hon bad mig säga herrn, när han skulle komma igen, att
hon ej rådde för att hon inte kunde hålla det hon lofvat
herrn. Men hon visste att herrn väl unnade henne den
glädjen hon gick till.“
Utan ett ord eller en fråga och utan håg att i dag
besöka någon annan, tillslöt han dörren. I sjelfva porten
möttes han af samme herre, som med den sköna unga
damen varit ute på nyårsaftonen.
“Ni sökte mormor Silfverlåås?“
“Ja — och ni?“
“Jag var hos henne med min hustru. Den ädla gamla
qvinnan begrafdes i sällskap med likbärarens far och
dotter. Ni kände dem, jag vet det.“
“Och hustrun och mannen“...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
