Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru ej skrifvet af menniskohand, i alla fall blir skrifvet
der uppe.
Jenny hade nu lyckligt genomgått denna stränga skola,
så mycket mera bitter för henne, som hennes naturs
stolthet och högmod gjorde hennes kraftfulla själ ett inveckladt
motstånd. Dertill hade hennes hjerta svårt lidit, af faderns
tystnad — måhända hade han okänd dött i en främmande
verldsdel. Och slutligen fans inom henne en annan smärta,
nära på alldeles ofattlig för henne, men icke desto mindre
fullkomligt säker och, hvad värre var, fullkomligt giltig.
Denna smärta, som hon länge sökt dölja för sig sjelf,
bestod i den så djupt förödmjukande upptäckten att hennes
fordne fästman, nu bunden genom äktenskapets band, för
henne fattat en passion, hvartill gnistorna visserligen länge
glödt under askan, men som dock, först sedan föreningen
med henne blifvit omöjlig, slagit ut i blossande flammor;
och denna eld blef så mycket mera fruktansvärd som han
hyste en oöfvervinnelig leda för sin hustru.
Under den gamla lugna tillgifvenhetens skydd kom
grefve Mauritz först till sin f. d. fästmö med själen full af
deltagande och en väns hjerta på läpparne. Han hade
velat göra allt för henne, om hon velat emottaga det
ringaste af honom. Men just hennes stränga vägran och den
enkla storhet, som hennes karakter utvecklade under hans
ögon, framför allt hennes nu så ädelt förändrade skönhet,
der den milda behagliga qvinlighetens fulla ljus öfvergöt
skuggorna af den fordna stränga, så att säga, resonerande
skonheten — just allt detta, hvilket han begick det felet
att jemföra med sin svartsjuka hustrus kapriser,
pretentioner, pjunk och småsinthet, utvecklade med otrolig
snabbhet den lugnare kärlek, som redån förut fans.
Första gången Jenny fick begrepp om dessa känslor
var en dåg, då hon med ett djupt uttryck af rörelse
tackade honom för den fortfarande vänskap, som hans besök
röjde, men när hon derjemte med den fasthet, som var
henne egen, förklarade att dessa besök ej längre finge
fortfara, emedan det icke borde sägas att snart sagdt den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
