Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Den stora tillställningen.
Det är åter igen söndag, men vid början af sommaren.
Nya hvita gardinslappar hänga för det lilla fönstret,
och i sjelfva karmen står en brun stenmugg, fyld med
majnycklar och konvaljer, på hvars ömse sidor man ser en
lackviol och en geranium, som förena sitt doft med
muggens innehåll.
Men det är icke blott blommornas och de hvita
gardinernas lyx som annonserar en storartad förändring i
madam Janssons i vintras så otrefliga och illaluktande hem.
Der är äfven nyskuradt och vädradt. Grytan och pannan
ha blifvit blankade, spisen hvitlimmad och — bäst af allt
— alla tre barnen äro kammade och skinande i ansigtet
af en nyss försiggången skrubbning. Om man härtill
tänker sig husfadern i hvit eller, rättare, paljgul kravatt med
blå glasknappar emellan vecken, och madam Jansson sjelf
i en nymanglad bomullsklädning, så kan man föreställa sig
att något riktigt utomordentligt är å färde, hvaruti en
betraktare än mer skulle styrkas, om han kastade blicken på
bordet under fönstret. Här stodo nemligen på en väl i
tjugu stoppar bruten servet en korg med skorpor och
tvåstyfverspepparkakor, en kittad snipa med magasinsfruns bästa
grädde, ett gammalt blått saltkar, fyldt af små, små
sockerbitar, och slutligen fyra par hvita koppar och en rödrosig
tekanna med afbruten tut, hvilken skulle komma att
härbergera kaffet, som ännu stod qvar i askmörjan.
Det är omöjligt att beskrifva den beundrande
hänryckning, hvarmed de tre barnen sågo på allt detta.
Föregående månadens “nouveauté", en liten temligen frodig
varelse, som mamma en morgon förklarat att en engel under
natten inkastat och skänkt dem till “lillebror“, gjorde icke
det minsta intryck emot hvad de nu upplefvat. Men de
voro ändå så beskedliga att de emellanåt gingo bort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stosc/0184.html
