- Project Runeberg -  Straffrätt och psykiatri /
6

(1906) [MARC] Author: Bror Gadelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6
niskt-juridiska verksamhet. Allt sådant vädjar till en sida ai’
domarens ansvar, som i hans utbildning till sitt kall försum-
mats och förbisetts, vädjar till ett rättsorgan, som alls icke ut-
vecklats utan förblifvit så rudimentärt, att det blott ger lifs-
tecken från sig inför de gröfsta, mest påtagliga former af psy-
kisk ohälsa och andlig förkrympthet. Redan det förhållandet
att strafflagen innehåller sådana moment, som medgifva be-
frielse från straffpåföljd på grund af sjukdom, sinnesförvirring
m. m. vore en anledning att i den blifvande domarens ämbets-
examen fordra en grundlig kurs i psykologi och psykiatri, ly
dessa strafflagsmoment få väl icke anses mindre bindande än
de positiva bestämmelserna?
Först när kriminalpsykologien införlifvats med de juridiska
studierna kan man tänka sig, att domarens verksamhet utvecklar
sig i samförstånd med rättsläkarens. Ett vaknadt intresse för
lifvets verklighetssida, för brottets sociala och förbrytarens
psykiska förutsättningar, skall blifva ett ferment till allmän
jäsning och verksamhet, hvarur man kan hoppas på en slutlig
reform af lagarne i den utsträckning, som brottslingens sinnes-
art ej mindre än samhällets skydd kräfver.
Men ännu är det långt från ett samförstånd mellan de
juridiska och medicinska synpunkterna. Sinnessjukläkame
betraktas ännu rätt allmänt som ett slags vandaler, hviika
vilja kringskära strafftillämpningens heliga plikt, och domarne
undvika att i onödan inblanda denna vandalism i sin ämbets-
utöfning. Föreskriften1) af 9 mars 1826 bjuder visserligen
domaren att i tvifvelaktiga fall utlämna brottmålsprotokollen
till vår högsta medicinska instans, medicinalstyrelsen.2) Det
finnes sålunda ett slags lucka i den kinesiska mur, som skyddar
de juridiska formerna mot inblandning, men denna lucka, den
enda smala vägen för en samfärdsel mellan straffrätt och
psykiatri, betraktas dock af mången domare som öfverflödig.
Se här ett färskt exempel:
En jordarrendator J. i Västergötland häktades i början
af år 1904 för hustrumord, rannsakades af häradsrätten och
dömdes för mord utan förmildrande omständigheter till
döden. Fängelseläkarens utlåtande angående J:s sinnesbe-
1) Genom kungl. bref.
2) Denna åttioåriga föreskrift, tillkommen på en tid, då i vårt land
icke ännu fanns någon psykiatrisk vetenskap, och då uppfattningen om
dessa ting äfven bland de mera upplyste var den mest primitiva, har
sedermera ej förnyats, skärpts och kompletterats i den utsträckning,
som en större erfarenhet borde hafva betingat. Föreskriften vittnar
\ godt om vakenheten i den tid den tillkom, men dess oförändrade skick
intill våra dagar vittnar icke lika fördelaktigt om verklighetssinnet i
vår tid. — Återigen ett bevis på de rättsliga formernas ringa anpass-
ningsförmåga efter erfarenhet och vetenskapliga framsteg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/straffpsyk/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free