- Project Runeberg -  Straffrätt och psykiatri /
8

(1906) [MARC] Author: Bror Gadelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta rättsmedvetande v. Liszt syftar mod följande tänkvärda
ord: »En ting måste obetingadt försvinna, därest vi göra allvar
med determinismen, jag menar det fariseiska öfvermodet gent
emot förbrytaren. Det är icke vår »förtjänst», att vi icke för
länge sedan stått inför straffdomaren, det är icke förbrytarens
»skuld», att förhållandena drifvit honom in på brottets väg.
Omutligt måste visserligen vår dom fällas, den dom, som be-
röfvar den anklagade lif, ära och frihet, men den välsituerade
genomsnittsmänniskans tiliströsa dygdestolthet är föga på sin
plats. Att förstå allt är icke att förlåta allt, det vet hvar och
en af oss, som uppfostrat barn. Att förstå betyder blott att
icke vara öfvermodig.» (v. Liszt. Strafrechtliche Aufsätze und
Vorträge. T. II p. 45.)
Det allmänna rättsmedvetandet är en relativ sak, som är
underkastad utvecklingens lag. Det afspeglar den gängse kultur-
nivån och präglar sålunda i samma grad domarens rättsupp-
fattning, som hvilken annan människas som helst, som undgått
omdömets slipning genom erfarenhet och studium. Denna om-
dömets slipning till verklig sakkunskap, omfattande förmågan
af ett rättsmedicinskt bedömande af en persons sinnesbeskaffen-
het, kan ju aldrig fordras af domarekåren; hvad vi hos denna
kår kunna förvänta är blott förstående och aktning inför sådan
sakkunskap. Verklig sakkunskap måste man däremot såsom
en oafvislig fordran först och främst kräfva af den instans,
som i sista hand bedömer frågor om tillräknelighet i brottmål
(jämte analoga spörsmål i civila rättsärenden). Jag menar
medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen har genom alla tidens växlingar och
trots den medicinska vetenskapens utomordentliga utveckling
och därmed sammanhängande splittring i specialfack alltjämt
bibehållit det gamla sundhetskollegiets organisation och cen-
trala ställning till det hela. Detta skulle väl ej heller behöfva
medföra någon större våda, därest styrelsens medlemmar själfva
icke besjälades af någon otillbörlig auktoritetsanda utan med
respekt för de olika vetenskapsgrenarna, hvar och en utanför
sitt eget speciella föredragningsområde, undveke all inblandning
och uppfattade sin ställning inom kollegiet såsom en formelt
bekräftande (cl. v. s. i sak öfverflödig).
Så har, åtminstone hvad frågor rörande för brott tilltalade
personers sinnesbeskaffenhet angår, icke varit fallet, och jag ser
härutinnan för framtiden icke heller någon trygghet. Det är
ju en känd sak, att de flesta människor anse sig vara sakkun-
niga när det gäller afgörandet om en person är psykiskt sjuk
eller ej, och det förutsätter onekligen en viss bildning utöfver
det vanliga måttet af vetande i dessa ting för att respektera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/straffpsyk/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free