Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
och breda grafvar, de mest äfventyrliga nappatag med
björnar och skogens vilddjur, där lifvet stod på spel,
sådant hörde till ordningen för dagen vid Kungsör och
Strömsholm den tiden. Man fruktade ock allvarsamt för
konungens lif, och ryktet hviskade, att hertig Fredrik ej
skulle haft något emot att helt plötsligt se svenska tronen
ledig, ett rykte, som man satte i förbindelse därmed, att
hertigen var den egentlige uppfinnaren och tillställaren af
dessa vilda lekar, vid hvilka han eggade konungens stolthet
att gå i spetsen. De saknades visserligen icke, som
uppriktigt varnade konungen för detta såväl som ock för den
flärd och yppighet, man till sist började utveckla, då man
efter fransyskt mönster begynte anordna
maskeradtillställningar och för öfrigt inrätta lifvet på Kungsör efter
ett helt annat program än det, som man vant sig att följa
på Karl XI:s mera allvarliga tid. Flera röster började
nu låta höra sig, bland dem äfven slottspredikanten
Strömers. Något väsentligt för att motverka den farliga leken
förmådde hvarken han eller någon annan att uträtta,
förrän allt blifvit bragt därhän, att konungen själf börjat
få ögonen öppna och se, att det tydligen gick för långt.
Ett sådant tillfälle inträffade nu.
Det var en dag på våren anno 1700. Man ville
bereda konungen och det hertigliga paret på Kungsör en
riktigt storartad öfverraskning. Flere händer hade för
den skull länge varit beställsamt i verksamhet. Planen
hade utgått från hofvets främste "maitre des ceremonies"
Nikodemus Tessin, som efter att någon tid hafva vistats
vid det lysande pariserhofvet ville tillföra det svenska en
liten fläkt däraf. En praktfull maskerad, för hvars
förberedelser man offrat 5,000 dal. s. m., skulle följande dag
gå af stapeln. Nå, därom var nu icke mycket att säga.
Men nu ville olyckan, att följande dag var en söndag.
Man hade nämligen denna tid ej ännu hunnit så långt,
att man ostraffadt kunde ställa till med hvad som hälst,
såsom komedier, maskerader och dylika nöjen, på
sön-och helgdagar. Karl XI skulle aldrig hafva tillåtit sådant
.hvarken för sitt eget eller för andras nöje, och Karl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
