Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Sköllersta - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
vele vi ock ifrån dern hafva afskaffade,’ undantagandes de svarta, af
hvilka hustrurna, som så behaga, sig kunna betjäna.
Dessa anförda punkter åtaga vi oss samteliga så för oss själfva
som för våra barn både nu och i framtiden ovägerligen att hålla,
begripandes icke härunder tjänstefolket ifrån andra församlingar,
som kort tid här vistas och sedan bortflytta, så framt de icke
själfva af fri vilja till vår sed sig bekväma. Men alla af
bondeståndet, som komma i församlingen att sätta sig härned, förbinda
vi härmedelst till samma sed med oss, om de eljes vilja i våra
samkväm och omgänge lidhne blifva och icke för utbölingar och
sedeskiämmare, utan för skiöllersta församlings rättsinte socknefolk
erkiändé war da".
Så stadgades 1741 på allmän sockenstämma angående
Sköllerstadräkten. Om den var vacker och klädsam, lämna
vi därhän, men tro det knappast; de vackra socken- och
landskapsdräkterna synas hafva ägt större förmåga att
hålla sig kvar. Säkert är emellertid, att Sköllerstadräkten
var enkel, hållbar och billig samt "hemmagjord"
alltigenom. Mellösadräkten, som hade mera tycke med den
prydliga och mera omväxlande Vingåkersdräkten, var
smakfullare och dyrbarare. Stränga voro emellertid
föreskrifterna om dess allmänna anläggande och brukande;
och flyttade en Mellösabo in uti Sköllersta socken för att
där bygga och bo, så fick han finna sig uti att utbyta sin
prydligare kostym mot den enkla Sköllerstauniformen,
huru mycket det än kostade på att "afstå från grannlåten
och blifva såsom en af de ringa". Det hjälpte icke att
pruta emot, såvida han icke ville anses som en
"sedeskiämmare" och blifva — bannlyst.
Det spordes icke, att Sköllersta församling begärde
kunglig sanktion på sitt beslut om socknedräkten, såsom
t. ex. Vingåkersboarne år 1755 till yttermera visso gjorde
för sin öfverenskommelse i detta afseende. Men äfven
om så icke skedde, vågade väl ändå ingen resa sig upp
emot hvad en hel socken i så stränga ordalag beslutat,
såvida han icke ville riskera att "uteslutas från Sköllersta
församlings rättsinta sockenfolks omgänge och samkväm".
G. 1736 24/6 m. företrädarens änka Margareta Kristina
Simclelius, kkohdedotter från Viby, som nu för andra gången
änka, flyttade till sin egendom Åkerby i Sköllersta, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
