Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kapitlet. Öfvergången af gränsen och de första striderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— »Jag får berätta att brigaden marscherat bort, och herr
kapten får nu sauvera fältvakten, så godt han kan.»
»Jag tänker så göra», svarade Duncker lugnt, hvarefter Brusin
red sin väg, och striden fortsattes.
Trots den djupa snön, hvilken mycket försvårade särskildt
hästarnas rörelser, förnyade fiendens kavalleri allt emellanåt sina
våldsamma anfall, men blef hvarje gång emottaget med eniga
gevärssalvor.
Vid ifrågavarande lilla strid utmärkte sig, förutom Duncker,
äfven kapten Malm och löjtnant Burman samt de öfriga
närvarande officerarna. Bland annat hade löjtnant von Nandelstadh,
då han fråntog fienden en häst, blifvit blesserad genom sju
pikstygn och ett skottsår, men lyckades dock komma undan med
hästen och förblef vid lif.
Slutligen upphörde ryssarnas förföljande, och Duncker anlände
omsider till Toivola, där han slöt sig till de öfriga trupperna.
Förlusten på vår sida utgjorde 34 man och på ryssarnas 60. En
rysk författare yttrar om denna manspillan, att den dittills var
deras största förlust under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
