Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 Kapitlet. Från Ypperi till Revolaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom några ögonblick ilade adjutanter i sporrstreck åt alla
håll, medförande order till de olika bataljonerna, och snart gaf
sig glädjen uttryck längs hela linjen i höga, skallande hurrarop.
En af deltagarna, C. L. Jägerskiöld, skildrar detta ögonblick
med följande ord: »Det var en herlig syn då Adlercreutz stående
på den högsta snövallen, åskådlig för hela linien, gaf med det
första hurraropet och hviftande med sin lösryckta halsduk tecknet
till anfall. Med den lifligaste enthusiasm upprepades detta hurra!
af oss, som omgåfvo Adlercreutz, och spridde sig som en löpeld
genom hela linien. Stora glädjetårar rullade utför mina och
mångas kinder då de stormande massorna frambröto vadande i
snödrifvorna».
Major von Hertzen med Elimä jägarekår och löjtnant
Kihlström med Rautalampi kompani störtade främst öfver älfven,
drifvande en skara fiender framför sig. Åbolänningarna följde snart
efter. Den tappra Kihlström träffades af en kula och föll död på
isen, men löjtnant Carl Ramsay öfvertog befälet och förde
kompaniet vidare. Stabsadjutanten M. Björnstjerna sändes med tvenne
kompanier åbolänningar att återtaga den af ryssarna ockuperade
södra delen af byn, och kapten Wilh. Ramsay med Tavastehus
jägarbataljon till vänstra flanken. På vår högra flygel utmärkte sig
främst Nylands dragoner. Öfverallt vek fienden undan, medan
finnarna under trumhvirflarnas dån stormade fram. Längst höll
sig en hop ryssar i en bondgård, men sedan en kanon blifvit
framförd och jämte infanteristerna börjat beskjuta gården, föll
äfven den slutligen i finnarnas händer. Ryssarna drogo sig därpå
längs hela linjen tillbaka. Endast omkring en half mil blefvo de
förföljda, emedan natten redan var i antågande och skymningen
inbröt.
Men ryssarna hafva själfva erkänt, att, om förföljandet ej
blifvit inställdt, skulle hela deras kår med säkerhet blifvit
tillfångatagen, ty soldaterna dignade af trötthet.
Från denna dag förtäljas många enskilda smådrag, af hvilka
några här må anföras. Då v. Hertzen, som säges ha varit en
gladlynt officer, ryckte fram öfver isen, mötte honom en afdelning
fiender. — »Gevär på axeln! — gif akt och skratta!» —
kommenderade Hertzen sitt folk. Fienderna, som antagligen förmodade
sig hafva begått något stort felsteg, förlorade till den grad
fattningen, att de utan vidare vände om och, följda af nylänningarnas
skrattsalfvor, skyndade tillbaka till motsatta stranden.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
