Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kapitlet. Striderna i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västermanlands vargering röja väg för kanonerna, ty endast små stigar ledde
från stranden upp till landsvägen. Senare på eftermiddagen blef
Lagerbring anfallen af några hundra ryssar, hvilka han lyckades
drifva tillbaka. Emellertid anlände hufvudstyrkan på natten till
stället och förenade sig med förtruppen.
En af deltagarna skrifver: »Vi hade vid ankomsten om natten
påträffat en bondstuga med ett tämligen stort rum. Här stod
öfverste Lagerbring vid ett bord, omgifven af åtskilliga
kompanichefer af gardesregementena. En allvarlig rådplägning pågick,
huru leken skulle börja på morgonkvisten. Det var mörk natt,
och vi hörde huru ryssarna arbetade och bullrade å de
kringliggande höjderna. Nu började dagen gry. Vi unga gossar af
gardena hade förskaffat oss en stor spilkum varmt kaffe, som. fick
cirkulera, då fråga icke kunde, bli om koppar. När turen kom
till sek. adjutant Adelsvärd vid Svea garde, yttrade han: ’om jag
i dag förlorar en arm eller ett ben, skall jag ej bry mig om,
endast jag får lefva’. En timme senare var han icke mer.»
Ryssarna, hvilka här kommenderades af generalmajor
Tschoglakoff, hade vid morgongryningen erhållit betydliga förstärkningar
och samlat sitt manskap framför svenskarnas ställning. Kl. half
6 gjorde de ett anfall, men blefvo tillbakakastade. Tschoglakoff
lät sig dock ej häraf förskräckas, utan förnyade angreppet flere
gånger efter hvarandra. »Jägarekedjornas eld hördes smattra»,
fortsätter den nyss citerade berättaren, »och granaterna dansade
öfver våra hufvuden. I detsamma kom befälhafvaren för Svea
gardes bataljon hastigt till Wulfcrona, sägande: ’Adelsvärd är
skjuten, du har en adjutant till öfverlopps (det var jag), säg, låt honom
sitta upp på Adelsvärds häst\ W., som när något hastigt påkom,
stammade något litet, svarade: ’Nej — ta — mig tu — san dj— jag
kan — umbära honom’. Jag, som åhörde samtalet, förargade mig
innerligt öfver afslaget; men händelserna följde nu tätt på
hvarandra, att allt måste vika för ögonblickets kraf. En stångkula
sönderslet en man mellan min kompanichef, kammarjunkar Bäck,
som var tillfälligt illamående, och mig; i samma ögonblick kom
order, att kammarjunkarens kompani genast skulle rycka upp att
förstärka Kronobergsbataljonen. Bäck kastade då värjan i skidan,
sägande till mig: ’Marschera upp med kompaniet, man skall vara
af en särskild ull för att vara med i dag bland dessa otäckheter’.
Kapten Nordenstolpe vid vårt regemente fick order att med sitt
kompani rycka fram mot ryska linjen. Han ropade under
afmarschen helt högt till chefen: ’Skall jag bryta igenom?’ Svaret
hörde jag ej; han leddes kort därefter, blesserad i hufvudet, förbi
mig. Så hade vi i fem timmar slagits endast med gevärseld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
