Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en ny, bärande följande inskrift: »J. Z. Duncker. 1774—1809.
Öfverste-Löjtnant vid Kongl. Savolax Jägare Regemente. R. S. O.,
som föll för fosterlandet i affären vid Hörnefors den 5 Juli.
Svenska Arméns Officerare Reste Vården.» På stenens högra sida
läses: »Här hvilar ock Ryska Kosackchefen Aërekoff, som föll för
sitt fädernesland.» Och på vänstra sidan är inristadt: »Fiender
hjältarna föllo. Som vänner hvila de här».
Äfveh på den plats där Duncker föll restes 1874 en
minnessten, å hvilken läses: »Här föll i strid för fosterlandet J. Z. Duncker
den 5 Juli 1809. Att dö för vårt land, är lefva för vår ära».
Striden vid Hörnefors blef den sista, i hvilken finnar och svenskar
kämpade som bröder vid hvarandras sida. Den hade kräft offret
af en af vårt lands ädlaste söner, dock ansågs intet offer vara för
stort, då det gällde det gemensamma fosteilandets väl. Bitter och
kännbar var likväl förlusten, och såväl svenskar som finnar voro
djupt berörda af hjältens tidiga bortgång. Dunckers soldater sägas
hafva gråtit, särskildt då de erforo, att de ej kunde följa sin aktade
befälhafvare till hans sista hvilorum. Att Sandels ännu i sin
lefnadsafton med grämelse förebrådde sig de under ögonblickets
uppbrusning förhastade orden, har intygats af personer, hvilka på
den tiden ofta åtnjöto gästfrihet i hans fridfulla hem nära
Uppsala. Redan i Sandels’ officiella rapport om händelsen vibrerar
en djupare känsla. Han yttrar nämligen i densamma: »Savolaks
2:a fältbataljon, som betäckte passagen öfver Hörne bro, utgjorde
arriergardet, men hade därvid den olyckan, att förlora sin tappre
befälhafvare öfverstelöjtnanten och Riddaren Duncker, som vid
alla tillfållen under detta krig med största skicklighet och bravour
sig utmärkt; och har denna förlust så ibland befäl som manskap,
hvilka kände dess militäre egenskaper och dygder, väckt den
största afsaknad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
