Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 167
till sig och gav en bok ungefär följande titel:
Också ett kommerseråd kan vara en människa.
Det var en sorts förklädd rövarromantik i
detta, och åtskilligt mänskligt, som varit fördolt,
letades onekligen fram i dagen och räddades. Men
det födde också den ödesdigra tron, att det
understa- och det spräckta och trasiga var det yppersta.
Den civilisatoriska människotypen, med andra ord
samhällsmänniskan och kulturmänniskan, den
starkaste av alla typer, utmålades som något
blek-siktigt och sjukligt. Som motsats uppställdes
vagabonden, den svagaste, ynkligaste och onyttigaste
av alla varelser.
Ändå var det inte nog. Drömmare satte sig
att läsa de religiösa urkunderna med
proletärfilosofiens glasögon, och den kristna trosstiftaren gjordes
till luffare och tillfällig medarbetare i Socialen.
Nu var toppen nådd. Proletären uppsattes på
en hög tron, och skalderna gingo fram och
knäföllo. De uppmanade honom att tillbedja sig själv
och försäkrade, att det var han, som skulle frälsa
världen.
Proletären gjordes till gudamänniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
