- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
12

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Han deltog i bildandet af Götiska förbundet samt var en af de 11
stamgöterna och både bland dem nummer 9 med namnet Göthrek; hvarje medlem hade
nämligen namn efter en nordisk kämpe.

Detta förbund, som under 1800-talets förra hälft spelade en synnerligen
framstående roll inom litteraturen och vetenskapen, utgick från enskilda
samkväm mellan några ungdomsvänner 1810 i Stockholm. På förslag af en af dem,
expeditionssekreteraren friherre Jacob Adlerbeth, född 1785 död genom
drunkning 1844, antogs 1811 formen af ett ordnadt samfund med ändamål: "att
genom en på samma gång vetenskaplig som poetisk behandling af fornnordiska
minnen lifva kärleken till vår forntid och därigenom redan smaken samt att
upplifva minnet af Göternas bedrifter och att återvinna den kraftfulla redlighet,
som var förfädren egen."

■Adlerbeth blef själen i förbundet och "den egentliga principen der". Som
medlemmar räknade Götiska förbundet sådana män som Erik Gustaf Geijer,
Esaias Tegnér, Ling, A. A. Afzelius, J. A. von Hartmansdorff, L. F. Rääf, G. W.
Gumaelius, C. J. Fahlcrantz m. fi. Den förtjänstfulla tidskriften Iduna utgafs ii
förbundet och åtskilliga af Geijers och Tegnérs skaldestycken trädde i denna för
första gången fram för allmänheten. Därjämte innehöll Iduna ofta vetenskapliga
uppsatser af stort värde.

Efter Adlerbeths död upplöstes Götiska förbundet den 24 November 1844.
Hofmarskalken Carl Fredrik Hammarhjelm ingick 1821 på Värmlands-Säby
äktenskap med Bieata Maria Linroth, född 1794 på Värmlands-Säby, död 1860 samt
graf satt i Hammarhj elmska graftemplet på Visnums-Kils kyrkogård, i hvilket
efter henne ingen mera fått sitt sista hvilorum. Hon var dotter till kaptenen
Carl Evert Linroth n :r 1222 till Värmlands-Säby och friherrinan Ulrika
Helena-Posse af Säby.

Detta äktenskap blef mycket lyckligt, som synes af de många bref som
växlades makarne emellan och ännu finnas i behåll. Under hofmarskalkens bortovaro
hemifrån var det frun som styrde och det med kraft. Så berättar hon, "att jag
med mitt kjortelregemente var ute och bärgade in säden, då manfolken ej hunno
med det", och ibland talar hon om belöning eller straff för en eller annan af de
underlydande. Men de veka känslorna togo äfven ut sin rätt, då hon skrifver om
sin längtan efter att mannen skall återkomma hem, eller då hon i ett bref den
8 oktober 1823 yttrar: "Nog vore det roligt, om jag hade en liten snäll flicka att
gifva dig, då du kommer". Och det slog in. Dagen därpå föddes Ulrika
Charlotta Emerentia Hammarhjelm, som 1844 trädde i äktenskap med ryttmästaren E.
C. Strokirk på Degernäs, där hon dog 1901.

Vid hennes frånfälle skrifver en tecknare af en minnesruna öfver henne bland
annat: "Allt sedan sin makes bortgång 1887 har fru Strokirk lefvat i stilla
tillbakadi a genhet på det natursköna Degernäs och bebott ena flygeln i sitt gamla
hem. De sista åren har hon dock varit mycket sjuklig men med oförminskade
själskrafter och legat till sängs ett par års tid. För den nuvarande generationen
var hon därför föga känd, men de äldre Karlskogaboame minnas henne lifligt,
som en ovanligt verksam och omtänksam husmoder vänlig och god mot sina
närmaste och mot sitt myckna tjänstefolk samt talrika underhafvande på de betydliga
jordagodsen med dithörande tvenne järnbruk, nämligen Öfre Degerfors och
Li-edfors, förutom i öfrigt mot alla, med hvilka hon kom i beröring.

Strokirkska huset har alltid varit omtaladt för sin stora gästfrihet och detta
var ej mindre fallet under den tid, den nu aflidna förde spiran på Degernäs.
Många äro säkert de som i kärt minne bevara den välvilja, välfägnad och trefnad
samt den gammaldags gästfrihet, som de fått röna därstädes. I Karlskoga skall
hennes minne alltid lefva kärt i ära och välsignelse."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free