Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanslibron till Choisie. Detta fick namnet Norra Smedjebacken och indelades i
23 tomter. Men faktorismederna bodde i närgränsande socknar, hufvudsakligast i
Kumla, Hallsberg och Hardemo samt ville ingalunda lämna sin jordtorfva och
helt och hållet flytta in till staden. Detta fortgick till 1639, då landshöfding Gustaf
Leijonhufvud fick regeringens befallning att söka förmå dem därtill.
Till en början försöktes öfvertalning och hot, men utan resultat. Följande
år erbjödos de 1,000 daler silfvermynt som byggnadshjälp. Detta understöd
vägrade de att mottaga, men sedan 25 af dem som straff för sin tredska blifvit uttagna
till knektar, insågo omsider de öfriga, att det var fåfängt att göra motstånd,
hvadan de lofvade att inflytta samt benådades med ett lindrigt straff, nämligen att
arbeta 14 dagar vid Hjälmare slussverk.
Nu blef Norra Smedjebacken bebyggd, men utrymmet blef snart för trångt
och stadens invånare måste på drottning Kristinas befallning afstå ett område
söder om ån, som erhöll namnet Södra Smedjebacken, till faktoriets utvidgande.
Afträdelsen skedde äfven, ehuru motvilligt, och området delades i 28 tomter.
Detta är samma plats, där nu saluhallen, hamntorget m. m. äro belägna. Men
dessutom bodde allt framgent en del faktorismeder kvar på landet, som det uppgifves
år 1695 ej mindre än 53 till antalet, så att faktoriets verksamhet synes hafva varit
ganska betydande.
Faktorismederna åtnjöto flera förmåner, såsom t. ex. att vara fria från all
borgerlig skatt och tunga; de fingo därjämte tillstånd, att till hvem de behagade
försälja de gevär och smiden, som de kunde tillverka utöfver det ordinarie arbetet,
som skulle utgöras för kronans räkning. De voro dock skyldiga att vid
förefallande behof i likhet med stadens öfriga inbyggare göra dagsverken vid byggnad eller
reparation af stadens kyrka. Styresmannen för det hela kallades faktor och var
en betydande man. Under sig hade han tre ämbeten, nämligen låssmeds-,
pipsmeds- och stockmakareämbetena, hvardera med ålderman och två bisittare. Vid
ämbetslådan afgjordes smärre mål, de öfriga hörde under stadsrätt.
Örebro gevärsfaktori tillhörde kronan ända till 1760, då det lämnades i privata
händer, nämligen till en räntmästare Broström och borgmästare Fries. Staden
sökte väl ändring häruti vid 1765 och 1769 års riksdagar, men förgäfves. Driften
och tillverkningen hade dock under 1700-talet allt mer och mer gått ner och var
rätt obetydlig i jämförelse med 1600-talets blomstringsperiod, och upphörde helt
och hållet i början af 1800-talet. Faktoriet hade dock en gång förut för någon tid
varit öfveilåtet på enskild man, nämligen 1716, då rikets samtliga faktorier
lämnades till öfverdirektören Hans Ehrenpreus.
Som märkligt för Norra Smedjebacken må anföras, att Olaus och Laurentius
Petri, reformationens förkämpar i Sverige under Gustaf Wasa, voro födda där.
Deras fader var faktorismeden Peder Olsson, som skall hafva bebott andra huset
å Norra Smedjebacken från slottet och kanslibron räknadt eller midt emot
nuvarande Karolinska skolan, på den plats, där obelisken till minne häraf är rest.
Örebrosläkten Broms förste med säkerhet kände stamfader är borgaren i
Örebro Anders Jonsson Broms, född omkring 1618, död 1695. Att släktskap förefanns
mellan honom och ofvannämde borgmästaren Lars Broms samt faktorn vid
gevärsfaktoriet Petter Broms, tror man sig veta, men huru nära de voro befryndade,
känner man däremot ej med någon visshet.
Han hade en son Jonas Broms, f. 1670, d. 1739, handlande i Örebro.
Denne var tvenne gånger gift; första gången 1694 med Elisabeth Hane, f. 1672,
d. 1717 och hade i detta äktenskap 16 barn; andra gången 1717 med Beata Burkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
