- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
68

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

husläns dragoner) samt kapten och erhöll tidigt afsked. Faktor vid Jönköpings
gevärsfaktori 1735, Öfverdirektörs titel, död 1738. Gift 1735 med sin kusins
dotter Anna Christina Stedt, f. 1716, d. 1737 i barnsäng jämte det nyfödda barnet,
dotter till lagmannen Nils Stedt, nobil. Stedt n :r 1468, och hans första
fru Sara Catarina Linroth n :r 1222. Hans äldsta dotter, Anna Sara Ehrenpreus,
f. 1736, d. 1803 på Gärahof i Småland, blef gift med vice presidenten Gustaf
Cornéer, nobil. Cederstam n :r 2042 till Gärahof.

Joachim Ehrenpreus* yngste son Fredrik Ehrenpreus, f. 1714, innehade
egendomarna Lundholm, Kyrktorp, Stensholm och Huskvarna, alla i Småland.
Öfverdirektör vid Jönköpings gevärsfaktori, hvilket han 1757 tillträdde som sin
egendom. Död 1784 på Huskvarna. Gift 1745 med friherrinnan Catarina
Elsa-beth von Knorring, f. 1724, d. 1773, dotter till lagmannen frih. Göran Anton
Albert von Knorring, till Strömsberg och Gertrud Tham.

I gam)a handlingar finnes antecknadt förloppet af en arbetskonflikt eller
strejk i början af 1760-taiet vid Jönköpings gevärsfaktori och då denna berättelse
utgör en kulturbild, som visar, hur man behandlade dylika saker för 150 år
sedan, torde den i korthet få anföras.

Arbetarna vid faktoriet hade länge ansett sig illa behandlade af sin
arbetsgifvare ; arbetslönen var minimal, men fordringarna på arbetsskicklighet och
arbetstid de högsta möjliga. De vände sig upprepade gånger till Öfverdirektör
Ehrenpreus med sina klagomål, men utan resultat. Någon förändring till det
bättre hördes ej af.

Då beslöto smederna år 1762, till ett antal af omkring 1,500, att nedlägga
arbetet samt att afsända förtroendemän till Stockholm för att förnya klagomålen.
Anlända dit blefvo dessa förtroendemän behandlade som upprorsmän och
brottslingar. De belades med bojor och hemsändes med fångtransport till Jönköping.

Arbetarna läto emellertid ej skrämma sig, i synnerhet som en stor del at
Jönköpings befolkningen tog deras parti och ansåg, det de kämpade för en
rättvis sak, och när förtroendemännen kort därefter lössläpptes, voro de genast redo
att företaga Stockholmsresan ånyo. Härtill uppmuntrades de lifligt af en notarie
i Göta hofrätt vid namn Höppener, som rådde dem att i Stockholm uppsöka hans
broder, den mycket bekante litteratören Per Johan Höppener, hvilken
tjänstgjorde i den pågående riksdagens kansli, samt att anmoda honom att framlägga
deras talan. De gjorde så och efter någon tvekan mottog Höppener deras
papper. Vid genomläsandet af dem, blef han ytterligt förvånad öfver dess innehåll
och efter slutad läsning gick han direkt med dem bill konung Adolf Fredrik.
Äfven han blef intresserad af saken och lät efterskicka de personer, som haft
papperen med sig till Stockholm. Inför honom och drottningen fingo de nu redogöra
för allt, hvad de kunde andraga i ärendet.

Konungen befallde nu, att en slottsrätt skulle tillsättas i Jönköping för att
åstadkomma en opartisk, utredning. Kort därefter sammanträdde den också och
ett detachement på 50 man från öfverste Pechlins regemente inkommenderades
till staden för att upprätthålla allmänna ordningen under förhandlingarna och
hindra de strejkande från några excesser.

Arbetarnas advokat blef Per Johan Höppener från Stockholm, som därför
nedreste till Jönköping. Det berättas, att under denna resa tvänne jägare,
tillhörande eir grefve Ehrensvärds frikår, lågo i försåt för honom vid Grenna för
att mörda honom och sålunda förhindra, att han kom till Jönköping, men att han
af en ren tillfällighet undgick dem. Orsaken var den, att Höppeners skjutskarl
supit sig så full i Nyköping, att resan därifrån måste uppskjutas ett dygn.

I den tron att han farit en annan väg, begåfvo sig de båda legda mördarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free