Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ligt förlorade landets förtroende. Ständerna beslöto då på riksdagen i Örebro
1810 att lämna k. m :t rätt att vid krigstillfälle utskrifva 50,000 man, mot det att
den oroterade jorden åsattes extra rotering samt att skyldigheten för rus t- och
rotehållare att rekrytra i krigstid upphörde.
Redan på våren 1811 inskrefvos 15,000 man, dock utan att omedelbart inkallas
till tjänstgöring, men sättet, på hvilket denna utskrifning utfördes, framkallade
missnöje och oroligheter, särskildt i Skåne, och på 1812 års riksdag i Örebro antogo
ständerna en förändring i utskrifningssättet för det förstärkta manskapet, och där^
vid lades den allmänna värnplikten till grund.
I början var denna skyldighet ganska lindrig. Hvar och en manlig medborgare
med få undantag var förpliktigad att tillhöra beväringen i 5 år från och med 1
januari året efter det, under hvilket han fyllt 20 år, och hela öfningstiden var
endast 14 dagar under första året ända till 1860, då den blef 30 dagar fördelade på
två år. Sedan har såväl värnpliktstiden, hvilken uppdelats i tjänstgöring i
beväring och landstorm, som öfningstiden undan för undan betydligt ökats, men ännu
har vår värnpliktsarmé ej nått den utveckling och fullbordan, att den utgör en
exponent på landets fulla värnkraft i förhållande till dess ekonomiska bärkraft,
därtill fordras förutom mycket annat öfningarnas utsträckning för infanteriet till 1 år
och en fastare organisation af landstormen. Detta är äfven möjligt, ty
vinterförläggningen möter numera inga svårigheter, sedan kasärner uppförts för de flesta
regementen.
Lifregementets grenadj är ers storartade etablissement, strax norr om Örebro
stad, togos delvis i besittning af regementet i oktober 1912 och den gamla
mötesplatsen Sannahed har upphört at tjäna som mötsplats. Den är belägen i Kumla
socken invid stora landsvägen Hallsberg—Örebro, 3/2 mil norr om Hallsberg, och
togs 1815 i besittnig af Närikes regemente, dä efter skilsmässan från Värmlands
regemente Kristinehamn upphörde att vara den gemensamma samlingsplatsen, samt
af Lifregementets Brigadens Lätta Dragoncorps, nuvarande Lifregementets
husarer, förlagda i Sköfde. Ej förr än 1879 byggdes de första barackerna på Sannahed,
så att regementet var dessförinnan förlagdt i tältläger eller någon gång, under
synnerligen kalla och sena vårar, i de omkringliggande byarne under mötena.
Närikes regemente inskeppades i maj månad 1813 vid Dalarö på flottan och
öfverfördes till Stralsund för att deltaga i befrielsekriget mot Napoleon. Med
förstärkningsmanskap uppgick det till en styrka af 1,200 man och var formeradt
på två bataljoenr. Det tillhörde Nordarmén, som bestod af svenskar, preussare
och ryssar under kronprins Karl Johans befäl, och bevistade slaget vid Grossbeeren
23 aug., Dennewitz 6 sept. och. Leipzig den 18 och 19 oktober, en af de väldigaste
drabbningar, som förekommit under nyare tid, hvarigenom Napoleons makt
krossades. Den svenska styrkan stod vid dessa tillfällen i reserv utom artilleriet, som under
Cardells befäl synnerligen verksamt deltog i dessa krigshändelser, samt infanteriets
jägareafdelningar, äfven Närikes regementes, hvilka 19 okt. deltogo i stormningen
af Leipzig, som försvarades af ett starkt franskt arriergarde. I november månad
lämnade Karl Johan de allierade med sin svenska armékår, hvarmed var förenad
en preussisk kår under general von W allmoden, och vände sig mot Danmark, som
förklarat Sverige krig i september. Den intog Lybeck och intågade i Holstein och
danskarne kastades tillbaka i flera mindre träffningar ända till Eider och det
syntes fara vardt, att den skulle öfversvämma hela Jutland. Då tappade konung
Fredrik modet och fred slöts i Kiel i januari, då danska konungen afstod på alla
anspråk på Norge mot ersättning af svenska Pommern. Norge skulle blifva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
