- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
160

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

engelska flottans öfverhöghet med honnör, som bestod däri, att märseglen
nedfirades. Alltsedan Cromwells tid betraktade nämligen England Nordsjön som ett
engelskt farvatten, som de kallade Brittaniska sjön och fordrade, att andra
nationers krigsfartyg skulle där underdånigt hälsa den engelska flaggan. Sin plikt
likmätigt vägrade Psilander att i strid mot gällande instruktioner för svenska
flottan underkasta svenska flaggan en dylik skymf.

Nu blef han anfallen af hela den engelska styrkan och en häftig strid
uppstod, som saknar motstycke i någon flottas annaler. Med sitt enda fartyg "Öland"
höll Psilander i nära 5 timmars tid stånd mot fiendens nio, så kraftigt, att tre af
dessa svårt ramponerades och engelsmännen förlorade 4 å 5 gånger så mycket
folk som svenskarne. Slutligen blef dock öfvermakten för stor och då han
insåg, att allt ytterligare försvar vore gagnlöst, enär bans fartyg var ett
sönderskjutet vrak, betäckt med spillror, och halfva besättningen dödad eller satt ur
stridbart skick, lät han hissa flaggan i "schau", d. v. s. ombunden, så att den
ej kunde blåsa fritt ut, till tecken att fartyget var i nöd och i behof af
undsättning. Han strök således aldrig flagg.

Engelsmännen inställde nu elden och togo de svenska fartygen i besittning.
De fördes til! London, besättningarna internerades, oaktadt Sverige och England
ej voro mot hvarandra krigförande makter.

I allmänhet förmäla skildringar om denna märkliga sjöstrid, att Psilander,
den tappre sjöhjälten, som gärd af aktning för hans mod, mottogs af drottning
Anna af England med största utmärkelse och att han af henne mottog en
guldvärja och en guldkedja, lika lång som han själf, samt att han erbjöds att gå
i engelsk örlogstjänst som kontre-amiral. Därjämte skulle de tagna svenska
fartygen återlämnas fullständigt reparerade på engelska statens bekostnad.
Psilander skulle dock hafva afböjt alla nådevedermälen, som erbjudits honom
personligen, men tacksamt emottagit anbudet om reparation af fartygen.

Allt detta faller dock inom mytens område, ty verkligheten gestaltade sig
helt annorlunda. Anlända till England blefvo Psilander och hans officerare
satta i arrest på olika faryg och kvarhöllos där mera än en månad. Först efter
vidlyftiga diplomatiska underhandlingar lösgåfvos de och först så småningom
återlämnades alla fartygen, såväl "Öland" som handelsskeppen. Men att få dem
nödtorfteligen reparerade, så att de kunde återföras till Sverige, blef nu en
svårlöst uppgift, som endast Psilanders energiska handlingskraft kunde
genomföra, ty hemifrån erhöll han ringa eller intet understöd, likasom af svenska
envoyén i London, Leijoncrona.

Först i början af år 1705 hemkom han till fäderneslandet efter många
svårigheter och vidriga öden, bland annat att "Öland" under hemresan
strandade på Skagerns ref. I Sverige var regeringen mycket rädd för att Psilanders
djärfva uppträdande skulle framkalla ett fredsbrott med England och det såg
hotande ut, isynnerhet som danska och ryska ambassadörerna i London på allt
sätt sökte underblåsa misstämningen därstädes, men efter en tids skarp
diplomatisk notväxling bilades saken. Dock inverkade detta hämmande på Psilanders
tjänstgöring och befordran. Först 1710 blef han ånyo fartygschef samt samma
år holmmajoi i Karlskrona. År 1712 adlades han med namnet von Psilander saait
avancerade till schoutbynacht (kontre-amiral). Två år därefter blef han
varfs-chef i Karlskrona och som sådan utvecklade han stor duglighet och kraft till
fromma för flottan, hvilket fick sin belöning i utnämning till amiral 1715.

Men Psilander var ej blott sjöman och krigshjälte ; hans duglighet profvades
äfven på andra områden i dessa svåra tider. Åren 1716—1728 var han
landshöfding på Gottland och genom hans kloka åtgärder förskonades i väsentlig mån
ön från ryssarnes härjningar. Detta är så mycket märkligare, som några trupper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free