- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
209

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i rikt mått både beröm och tadel. Med sitt eldsläckningsämne utförde han flera
offentliga försök såväl på sin landtgård Akenslund invid Adolfsberg som ock på
Drottningholm och Ladugårdsgärdet i Stockholm inför konung Gustaf III,
hertigen-regenten (Karl XIII) samt slutligen inför Gustaf IV Adolf, och vann stort
bifall. En bok, som han utgaf 1797, med titel "Kort afhandling om det Bästa
Eldsläckningsämnet" spriddes öfver hela Europa. Af Gustaf III belönades han
med en stor guldmedalj att bäras i guldkedja om halsen, från konungen i Polen
(Stanislaus Poniatowsky) erhöll han sig tillsänd en snusdosa med konungens
bröstbild i guld, omfattad af dyrbara briljanter, och staden Zürich i Schweiz förärade
honom en tung guldmedalj.

Eldsläckningsämnet ansågs en tid så värdefullt, att det var af magistraten i
Örebro påbjudet, det en viss kvanitet af detsamma alltid skulle finnas i hvarje hus
i staden. Ämnet bestod af en i vatten löst blandning af alun, vitriol, lera, koksalt
m. m., som anbragtes på det antända stället medelst särskilda för detta ändamål
konstruerade sprutor. Därigenom släckes elden, men därjämte bildades en skorpa,
hvilken förhindrade, att samma ställe kunde ånyo antändas. Teoretiskt sedt är
uppfinningen fullt riktig, hvilket äfven vitsordades af den store kemisten Berzelius,
orh i praktiken är den äfven användbar. Dock vidlådes den af olägenheten att ej
kunna användas vid större eldsvådor och vid de tillfällen, då den skulle kunna
brukas, gör enbart vatten i de flesta fall samma tjänst. På dessa grunder har
den också för länge sedan fallit i glömska.

För tillverkning af sitt eldsläckningsämne gjorde von Aken en tämligen
omfattande industriell anläggning vid Tjusebo i Hofsta socken, bestående af en kvarn
samt flera fabriksbyggnader. Han var äfven synnerligen framstående inom
fyrverkerikonsten och han ådagalade därpå många prof. Dessutom var han kunnig
i mångahanda andra ämnen, hvarom hans efterlämnade skrifter bära vittne.

I sin "Beskrifning om Upstaden Örebro" säger Bagge: "Utom de förr
omrörde upodlingar och förbättringar å stadens åker och äng förtjänar här äfven att
omröras en af Assessoren Hr F. J. von Aken nyligen gjord upodling å stadens skog.
Platsen, som ligger 1/2 mil söder ut från staden, i grannskap med Adolphberqs
brunn, var år 1780 öfveralt en oländig mark med skog och sten betäckt;
upodlingsarbetet börjades samma år om hösten och var redan 1784 i följande tilstånd:
Hemmanets åker var då besådd med 3 1/2, tunnor råg och 10 1/4 tunnor hafre; utom rofvor,
ärter och kål. Ängsvallen lofvade minst 10 à 12 lass hö. Af humlegården,
planterad 1783 med 1 skeppund Brunswigs-rötter, syntes minst 1 skeppund humle at
förvänta. Flera hundra famnars stenmur var då redan lagd af den sten, som på
ägorna blifvit uppbruten och sprängd. Åbyggnaden, bestående af en vacker och
väl inredd byggning, med sal och tvänne kamrar, är omgifven med ett vackert
staket. Tvänne stycken bondstugor. Ladugården, bestående af tvänne logar, med
tillhörande sädeslador och fähus för 10 kreatur. På östra sidan en kalkugn och
tväne kalkbodar, en för osläkt och en för sur kalk. Ett tegelslageri, hvarefter
stenen brännes jämte kalken, af hvilken senare under uppodlingstiden 2- à 300
tunnor blifvit årligen bränd endast med trädrötter uppbrutna på ställe. Ändamålet
med deta kalkbränneri är därjämte att tillverka murbruk och cement efter franske
machanici hr Lorriotts uppgift. Det länder ägaren af detta vackra nybygge, som
till dess åminnelse kallas Akenslund, til ej ringa heder, att på mindre än 4 års tid
hafva satt det uti ett så vackert och fördelaktigt tillsånd."

Detta Akenslund inköptes liksom Akenska gården i staden år 1833 af
grosshandlaren Eric Söderlindh i Örebro, hvilken ändrade dess namn till Eriksberg
samt tillbyggde och utvidgade bostaden, äfvensom förskönade stället genom
planteringar samt gårds- och parkanläggningar.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free