Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han engagerades på I. G. Ekmans Änka & Sons kontor i Göteborg. Etablerade
sig därstädes som handlande i maj 1815. Genom diplom af konung Wilhelm I af 3
oktober 1816 utnämd till Nederlänsk konsul för Sverige.
Gift 1819 med Henrica Wilhelmina Tranehell, född 1799, död 1865, dotter till
sekreteraren vid Ostindiska kompaniet och diskontodirektören i Göteborg Carl
Henric Tranchell, född 1753, död 1822, samt Brita Maria Hasselroth, född 1768,
död 1805.
Han hade fyra döttrar och tre söner. Af döttrarne ingingo de båda äldsta ej
äktenskap. De tvänne öfriga Fredrica Augusta Amalia, f. 1832, d. 1906, blef 1854
gift med brukspatronen på Kolsäter i Värmland Gustaf Ullman, f. 1819, d. 1874;
hennes yngste son, Albert Georg Ullman, f. 1870, ogift, bosatt i Göteborg, upptog
vid 21 års ålder namnet von Aken. Hennes yngsta syster Emelie Hildegard
Henrica, född 1835, död 1888, ingick 1859 äktenskap med sin systers svåger, fil. doktorn
och kyrkoherden i Tådene socken i Västergötland Elis Mauritz Ullman, född 1820.
död 1888, i hans andra gifte.
Kolsäter, som ännu är i släkten Ullmans ägo, är beläget i Gillbergs socken
af Gillberga härad i Värmland och fick 1694 privilegier på järntillverkning. Det
är ett af dessa många järnbruk, hvilka uppkommo på 1600-talet, hufvudsakligast
i Värmland, Närike och Västmanland, men nedlades på 1800-talet eller
omändrades till annan industri, vanligen trämasse- och papperstillverkning. Detta har
berott därpå, att världsmarknaden för järnet under 1800-talets sednare hälft förändrats
och konkurrensen på densamma oerhördt stegrats. För att kunna bestå i denna
skarpa täflan erfordrades numera stora industriella verk med masstillverkning
enligt de modernaste arbetsmetoder och försedda med de nyaste arbetsmaskiner och
verktyg, allt eftersom dessa förbättras eller nyuppfinnas. De talrika gamla
järnbruken med liten tillverkning efter föråldradt mönster kunde ej längre bestå i den
starka konkurrensen.
Som förut är nämdt, hade Per Gustaf von Aken äfven tre söner. Den yngste
Johan Alidor, född 1826, afled vid två års ålder. Den äldste Carl Gustaf, född
1823, död 1879, var grosshandlare i Amsterdam. Gift 1850 med Henrietta Elisabeth
Gullen, född 1829, död 1891, dotter till en groshandlare Gullen i Amsterdam;
barnlös.
Den tredje sonen Frans Edvard von Aken, född 1825, var till en början
kontorist i Göteborg och därefter under en lång följd af år disponent för Ahlafors
fabriksaktiebolag därstädes. Gift 1864 med Josephine Svan, född 1832, död 1910.
Han afled barnlös 1882 och med honom utgick ätten von Aken på svärdsidan i
Sverige.
I Göteborg innehar välgörenhetsstiftelsen Pauvre Honteux’ vänner en fond,
som bär namnet Amalia von Akens donationsfond.
* * *
Ättens stamfader i Sverige Frans Mikael von Akens tredje och yngste son,
Carl Philip von Aken, var född 1740 och blef student vid 16 års ålder. Auskultant
vid Svea hofrätt 1759, extra ordinarie kanslist 1762 och ordinarie 1766.
Protokollsekreterare 1773 och samma år transporterad till assessor i Åbo hofrätt, död 1809.
Gift med Maria Margareta Westerberg, född 1761, död 1809, dotter till
kommerserådet Johan Westerberg ocn Anna Ulrica Evenssson.
Han hade tvänne söner Carl Johan, född 1779, död 1845, grosshandlare i
Stockholm, ogift, samt Fredric Ulric von Aken, född 1781, död 1848, grosshandlare i
Göteborg och brukspatron på Högsjö i Södermanland.
Högsjö är en af Södermanlands större egendomar, om 14 9/20 mantal, och är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
