Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den katolska läran. Efter långvarig pröfning hade hon kommit till den
öfvertygelsen, att denna bekännelse var den rätta tron.
Men strängt arbete och sjuklighet nedbröto hennes krafter och hon var
dödsdömd af läkarne. Då uppstod hos henne en stark längtan att få sluta
sitt lif under samma tak, som hyst den heliga Birgitta i dödsstunden, denna
hennes stora landsmannina. Hon reste derför med stor möda från Amerika till
Rom och erhöll tillflykt hos de polska Carmeliternunnorna i Birgittas hus vid
Piazza Farnese. Här väntade hon att få sluta sina dagar.
Så skedde dock ej, ty hon tillfrisknade och under konvalescenttiden
uppstod hos henne tanken på att grunda ett Birgittinerkloster i Rom. I tre år
arbetade hon på förverkligandet af denna plan, hufvudsakligast i England och
Amerika. Derefter återvände hon till Rom och erhöll särskildt tillstånd af
Påfven att få ikläda sig den ursprungliga Birgitta-nunnedräkten. I sjelfva det
rum, der Birgitta afled 1373, iklädde hon sig densamma och hon är den första
svenska nunna i Rom efter Sancta Catarina, Birgittas dotter.
Inalles existera i närvarande tid åtta Birgittinerkloster i verlden med ett
sammanlagdt medlemsantal af 700 à 800 systrar. Förutom Maria Haart i
Holland och Casa Brigida i Rom finnes ett dylikt i Bayern, nämligen Alto
Münster i närheten af Passau, två i Spanien, det en i Valladolid det andra i
Tarriagona, två i Mexico i sjelfva hufvudstaden samt slutligen det största och äldsta
af dem alla, Sion Abbedi i Chudleigh i Devonshire i England.
Detta kloster grundades af konung Henrik V i Isleworth nära London år
1415. Alla följande engelska regenter gynnade detsamma, äfven Henrik VIII,
som regerade 1509—1547. Han till och med försvarade katolska läran i en
stridskrift mot Luther och erhöll af Påfven titeln: »Trons försvarare».
Detta goda förhållande upphörde dock, då Påfven nekade att bevilja honom
skilsmessa från hans gemål, Catarina af Aragonien, för att gifta sig med Anna
Boleyn, Henrik VIII afbröt nu all förbindelse med Rom, upphäfde klostren samt
lät sig af presterskapet och parlamentet förklaras för den engelska kyrkans
öfverhufvud. Derjemte gifte han sig med Anna Boleyn, som han dock
sedermera lät afrätta för att ingå äktenskap med Johanna Semour. Anna Boleyn
blef moder till drottning Elisabeth och Johanna Semour till konung Edvard VI.
År 1539 stängdes Sion Abbedi och nunnorna jagades bort. De begåfvo sig
nu till ett systerkloster Termond i Flandern. Under Edvard VI:s regering
1547—1555 voro de äfven landsflyktiga, men drottning Maria, 1555—1558,
återstälde katolska religionen som statsreligion och förbindelsen med Rom.
Nunnorna från Sion Abbedi fingo 1557 återvända till England till sitt gamla hem,
men det varade ej länge, ty drottning Elisabeth, 1558—1603, afskaffade ånyo
påfvens öfvervälde i England och 1559 tvungos de att för andra gången lemna
landet.
De vände sig ånyo till Termond, men flyttade snart till ett utrymdt
kloster nära Zuider-Zee. Detta var dock fuktigt och osundt och efter fyra år
lemnade de detsamma och flyttade till ett kloster i närheten af Antwerpen.
Derifrån blefvo de dock snart utdrifna af protestanterna samt måste söka skydd
i staden Antwerpen. År 1574 fingo de bostad i Mecheln, men efter sju års
förlopp fingo kalvinisterna öfvervigt i denna stad och Birgittinersystrarne
fördrefvos och flydde tillbaka till Antwerpen. Derpå afseglade de inom kort till
Rouen i Frankrike. Här funno de vänner och ett kloster byggdes åt dem, men
ej heller här fingo de stanna länge. Hugenotterna i staden voro så mäktiga
och mot dem hatfulla, att de fruktade för sina lif och 1594 flydde de
hufvudstupa till Spanien och i maj månad samma år landade de i Lissabon i
Portugal, som då var en spansk provins. Här fingo de huld och skydd, äfven sedan
Portugal blef ett sjelfständigt konungarike 1640. Under vexlande öden
stannade de der i 267 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
