- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Andra delen /
151

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄTTEN BARK1IUSEN

151

gjorde genom sin arbetsamhet, raskhet och kännedom i finska språket en hastig
karriére samt passerade graderna till sekreterare 1704, adlades 1705 samt blef
statssekreterare för inrikes ärendena 1709. Hos Carl XII kom han i
synnerlig ynnest genom sina roande upptåg, clet mod, med hvilket han delade
krigarens faror och clen beredvillighet, han alltid visade, att bifalla konungens
förslag. Då Piper blef fången vid Pultava, föllo alla inrikesmålen i Feifs händer
och under Carl XII:s vistelse i Turkiet hade han stort inflytande på Sveriges
öcle. Då Carl XII 1714 återvände hem utfärdade Feif för honom på gränsen
af Walachiet clet pass, med hvilket han förklädd uncler namnet Carl Frisk
återkom till sitt rike. Feif befordrades ytterligare, han blef landshöfdinp* friherre
och slutligen president i statskontoret 1723. Under Carl XIIis vistelse i
Turkiet var Feif hans dagliga sällskap och uppgjorde mecl honom planer till
Stockholms förskönande och till fortsättning af slottsbyggnaden, för hvilka ärenden
Feif underhöll en liflig brefvexling med Tessin. Denne hans viän tecknar
honom sålunda: »flitig, goclhjertad, redlig, ren i kläder, seder och hjerta samt en
trogen svensk», hvaremot andra samtida påstoclo: »att han var mindre
skicklig-men mera egennyttig än Piper samt dertill plump, hämdlysten, trolös och
hatad af alla, som egde hans bekantskap».

Casten Feifs och Anna Christina Barkhusens dotter Anna Christina Feif,
föclcl 1695, döcl 1758 på Margretelund i Roslagen, ingick 1712 äktenskap med
riksrådet och öfvermarskalken, friherre Samuel Åkerhjelm till Margretelund,
född .1684, död 1768. Dylta öfvergick nu till friherrlig^ ätten Åkerhjelm till
Margretelund, i hvars ego clet ännu ehuru ej fideikommiss befinner sig och
innehafves nu af hans ättling i rätt nedstigande femte led friherre Gustaf Samuel
Adolf Vilhelm Akerhjelm, föclcl 1867.

Ätten Åkerhjelm härstammar från en skattebonde i Åkers socken i
Södermanland vid namn Joann i Skeggista, som nämnes i 1550 års jordbok och efter
ali anledning är denna ätts förste kände stamfader. Hans son Månns i
Skäg-gesta kallas i bref från hertig Carl »wår ländzman» och lefde ännu 1602. Hans
äldste son Jon, föclcl 1564, clöd 1646, liksom fadern länsman, hade sonen
Ma.g-nus Jonæ, som blef prest och afled 1655 som kyrkoherde i Nyköpings Östra
församling. Efter den tidens seel borde en yngling af bondeklass, som
böljade studera, antaga ett slägtnamn hemtadt från cle klassiska språken grekiskan
eller latinet. Magnus Jonæ antog då namnet Agriconius efter Åkers socken
och Skäggesta hemman, enl. grekisk öfversättning Agros = Åker och Konos
= skägg. Hans son Samuel Månsson Agriconius, clen bekante
statssekreteraren, föclcl 1639, adlades 1679 mecl namnet Åkerhjelm N:o 987 och upptog då
i sitt vapen tre ax, hvilket vapenmärke återfinnes i Åkers härads sigill. Bland
flera barn hade han sönerna Samuel och Lars.

Samuel Åkerhjelm, föclcl 1684, död 1758, blef riksråd och Lars Åkerhjelm,
föclcl 1695, döcl 1767, blef general af kvalleriet. Båda upphöjdes till friherrar,
Samuel 1731, Lars 1751, då de enligt friherrebrefven skulle skrifva sig »til
sitt Egit Adeliga Gods». Den förstnämndes ätt introducerades under namnet
Akerhjelm till Margretelund, beläget i Roslagen, hvilket han 1718 inköpt och
clen sistnämndes uncler namnet Åkerhjelm Ull Blombacka, beläget i Vinköls
socken i Vestergötland.

Dylta, var först ett jernbruk på 1500-talet till 1858, då clet nedlades.
Svafvelframställningen begynte 1575 och svafveltillgången syntes outtömlig samt
af bästa beskaffenhet. Konung Karl XI besökte Dylta den 29 januari 1695,
enligt hans egenhändiga dagbok och stället beboddes då af framlidne
häradshöfding Lievenhofs enka. Konungen åtföljdes af riksråden, grefvarne Bengt
Oxenstjerna, Nils Bjelke, Nils Gyldenstolpe, Didrik Wrangel och Lars
Wallen-stedt. Svafvelbrukets privilegier äro utfärdade 1649 samt stadga bland annat,
att clen kungliga familjen uncler farsoter skulle hafva fritt logis på Dylta, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:54:00 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free