Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
ÄTTEN DE BERG
Per Jönsson Berg, vanligen kallad Jöns Berg, var handlande i Ronneby,
men begaf sig på konung Carl XI :s önskan till den nyanlagda staden
Karlskrona och blef der den förste borgaren, som öppnade handel. Han afled
derstädes 9 oktober 1695.
Jöns Berg åtnjöt stort förtroende hos Carl XI, som bland annat
anförtrodde honom monopol på leveranserna af förnödenheter till flottan.
Härigenom och på grund af sin för öfrigt betydliga handels- och affärsverksamhet
förvärfvade Berg en ansenlig förmögenhet. Detta uppväckte flera från Ronneby
till Karlskrona efter honom inflyttade handlandes afund, hvadan de utspredo
att Berg på statens bekostnad förvärfvat sin rikedom. Detta rykte kom till
clen stränge konungens öron och. han lät rättsligen åtala honom. Den strängaste
räfst anställdes, men clet oaktadt blef Berg i allo frikänd af rätten.
Under denna motgångens tid bröts hans redan förut ej synnerligen starka
helsa och han måste intaga sjukbädden, hvilken han ej lemnade före sin död.
Vid faderns sjukläger vakade ständigt hans båda söner:
Fredrik August Berg (nobil., ej introd. cle Berg).
Peter Berg (nobil. 1719, introducerad 1720, Lilliehorn N:o 1671).
Till dem skall Jöns Berg vid ett tillfälle under sin sjukdom hafva yttrat:
»Under clen ticl mig beskärts att lefva har jag fått erfara lyckans omvexlingar,
men då clen vände mig ryggen, fick jag lära mig, hvad det vill säga att ega
en sann vän. I mina söner, som om I fån lefva hafva en framtid att
genomvandra, våren sanne vänner! I ären ju bröder och bistån derför hvarandra
under alla lifvets vexlingar och inj^mpen denna min sista önskan hos Edra
barn, om I dermed blifven begåfvade och dessa led ifrån och slägt emellan.
Om I så gören, skall Eder i allting väl gå, men i annat fall hvile öfver Eder
Guds förbannelse!»
Per Jönsson Bergs äldste son Fredrik August Berg, clöcl i Stockholm 1736,
var först civil tjensteman. Han anhöll emellertid af Carl XII att blifva
anställd vid militiestaten och blef sålunda för faderns förtjenster antagen till
Lifdrabant. I dennes fälttåg deltog han i denna egenskap och han var en af
cle drabanter, som buro konungens bår under Pultavaslagei Härunder blef han
blesserad i högra armen så svårt, att clen längre fram måste amputeras. Han
lyckades undkomma clen ryska fångenskapen och med konungen fly till Turkiet.
Der lät han åt sig förfärdiga en arm af jern i stället för clen förlorade, hvilken
var så konstruerad att svärdet kunde föras mecl densamma.
Under vistelsen i Turkiet blef Berg af konungen adlad med namnet de
Berg. Detta är det latinska de ej clet franska och uttalas sålunda de ej »clö».
Detta förklaras deraf att konungens adelsdiplom var affattadt på latin. Som
bekant hyste Carl XII clen största motvilja mot clet franska språket och: kunde
aldrig förmås att använda clet hvarken i tal eller i skrift, oaktadt han
fullständigt beherskade detsamma.
I clet genealogiska arbetet: »Den med sköldebref förlänade men ej å
Riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor» af Schlegel och
Klingspor, 1875, finnes ätten cle Berg ej upptagen. Detta beror sannolikt derpå, att
någon anmälan till riddarhuset att utfärda sköldebref och sköldemärke för de
Berg ej insändes. Carl XII gjorde nämligen under sin vistelse i Turkiet många
utnämningar och placeringar såväl på clet militära som det civila området utali
att derom underrätta hvarken clen hemmavarande regeringen i Stockholm eller
vederbörande myndigheter. Understundom inträffade till och mecl att
regeringen i Stockholm placerade en person och konungen i Bender en annan på
samma plats, hvarigenom konfusion och oreda ej sällan uppstod.
Sedan de Berg återkommit till Sverige befordrades lian till kapten vid
infanteriet i Skåne samt erhöll af konungen som förläning tvenne ödegårdar i
Tolånga by i Tolånga socken af Malmöhus län. Efter krigets slut genom fre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
