Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
LAMB ER TSK A ARFVET
lienne är den från Ragunda,sjöns utgräfning bekante -s. k. »Vild-Hussen», alias
Måns Michelsson, Jivilken efter sin mormoder upptagit namnet Huss.
Fru Matilda Wadström vände sig 1769 med en inlaga till konung Adolf
Fredrik och hans gemål drottning Lovisa Ulrika innehållande redogörelse för
arf sf rågans uppkomst och fortgång samt bön om hjelp. Följden blef, att
vederbörande diplomater och konsuler m. fi. fingo anmaning att bistå arfvingarne.
Följande år erhöll en herr Kristian Haneli bosatt i Amsterdam i uppdrag att
efterforska arfvet. Han aflat samma år i december clen uppsendeväckancle och
nedslående underrättelsen, att större clelen af detsamma vore uttagen ur
holländska. statsbanken och att blott ett ringa belopp funnes kvar. Någon bekräftelse
på sanningen häraf fick man visserligen ej, men ryktet höll i sig och man var
fullt och fast öfvertygad om, att pengarne, enligt en version i form af dyrbara
varor, kommit till Sverige och hamnat i fickorna på falska Lamberts-ättlingar,
hvilka allt sedan 1750-talet varit i verksamhet i syfte att slå under sig arfvet.
I december 1771 hade man deremot clen stora glädjen att emottaga ett
aktstycke af clen högt ansedde garfvareåldersmannen i Stockholm Johan Westin,
som vari en af huvudintressenterna i Vestindiska-Svenska Kompaniet under
dess korta tillvaro, hvilken föregick bildandet af Ostindiska Kompaniet 1731,
rörande Wennman-Lamberts person och förhållanden. Deri säges bland annat:
»att Wennman varit som kaparekapten vistande i Holland, tills han mecl slutet
af sin lefnad idkade vinhandel och dött ogift». Yiclare omtalas, att han
efterlemnade en ansenlig förmögenhet af flera tunnor guld, hvilken skulle vara
insatt i holländska statsbanken. Kännedom om plantagerna i Demerara hade
således Westin ej och uppgiften, att Wennman idkade vinhandel, är oriktig, ty
hans metier var s. k. bodmerirörelse.
Nu beslöto arfvingarne att skaffa sig en fullmäktig, hvilken skulle få i
uppdrag att resa. uti till Holland och på ort och ställe taga saken om hand. I
en olycklig stund utsågs dertill en fattig obefordrad extra notarie i Svea
Hofrätt, vid namn Erik Haqvin Huss, hvilken visserligen var befryndad mecl en
del af dem, men sjelf ej Lambertsarfvinge. Ett år förgick, innan nödiga
handlingar kunde anskaffas och enighet vinnas angående bestämmelserna i hans
fullmakt och först i januari 1773 afreste han till Amsterdam, försedd mecl clet
mest oinskränkta, bemyndigande att tala och handla å deras vägnar. Ett år
eller något mera stannade han i Holland och att han under denna ticl förehade
åtskilliga mystiska transaktioner saint erhöll kännedom om Jonas
Wennman-Lamberts domän i Demerara, ä.r otvivelaktigt. En dag var han spårlöst
försvunnen från Holland, men tolf år derefter dyker han upp i Guiana som
»di-rekteur» eller egendomsförvaltare. Huss kom att spela clen otrogne
gårdsfogdens roll och han synes hafva varit en fullflätad skurk, hvilkens hårda dom
senare tiders undersökningar ej förmått jäfva. Det synes ingalunda uteslutet
utan till och mecl högst sannolikt, att Huss var bulvan för ett penningstark t
konsortium, som fiskade i grumligt vatten och försåg honom mecl nödiga
penningmedel, ty enligt uppgörelse mecl La.mbertsarfvingarne skulle han företaga
resan på egen bekostnad och risk. Det lider intet tvivel om, att Huss lyckades J
utbekomma en del af clen Wennman-Lambertska kontanta förmögenheten och
att han satte sig i besittning a.f jordområden, hvilka tillhörde den Lambertska
possessionen i Demerara, hvarest han kvarstannade under hela sin återstående
lefnad, men någon redovisning till sina hufvudmän lemnade han aldrig.
Slutligen lyckades de på rättslig väg få honom ålagd att inställa sig i Amsterdam
för att svara för sitt fögderi, men dess förinnan afled han i Demerara clen 8
november 1802. I augusti 19.17 upplyser Stockholms förmynderskammare, att
Erik Haqvin Huss och hans kompanjon Jonas Fileen från Ystad, omkring år
1773 lyckades sätta sig i besittning af Lambertsförmögenheten, som spårades
upp icke i Holland utan i Norra Sydamerika. Och med förbigående af cle s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
