- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Tredje delen /
203

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den svenska vapentillverkningen hade sin största blomstringstid under
1600-talets senare hälft, men drabbades hårdt af industriens allmänna förfall
under Karl XII:s förödande krig. För att, tillgodose statens vapenbehof drefvo
likväl faktorierna i Norrtelje, Söderhamn, Norrköping, Jönköping med
Huskvarna, Ronneby, hvilket anlades 1697 och upphörde 1784 samt Örebro under
frihetstidens förra skede, ehuru ej med samma kraft som förut.

I en skrifvelse ifrån k. m:t till krigskollegium, daterad 26 oktober 1756,
angående rikets gevärsfaktorier säges:

»Wid öfwerwägande af Gewärsfaktoriernas tillstånd i Riket, hafwer wij
å ena sidan funnit, att dessa Fabriquer effter nuwarande inrättning äro för
kronan tärande och kostsamma men å andra sidan nogsamt öfwertygade, att
de kunna blifwa ibland de nyttigaste wärck för riket, om de blefwo efter
deres ämne inrättade och skiötta.

Hufwudfelen till deras upkomst afse Wij bestå:

uti en oriktig arbetsordning och otillräcklig fördelning af styckearbetet,
uti ofullkomliga wärckstäder i anseende till brist på goda handtwärckare,
uti oduglige wärcktyg och dels efterlåtenhet att bruka sådana Instrumenter,
hvarigenom handarrbetet lisas,
uti handtwärkarnes gensträfwighet att antaga ett ginare och fördelaktigare
arbetssätt samt gifwa ett lindrigare gewärspris,
uti en oriktig hushållning och saknad af goda anstalter derwidd,
uti någon brist på rörliga wärck eller wattubyggnader, men förnämligast
deruti att Factorierna drifwes för Cronans räkning.

Dessa och flera omständigheter hafwa förorsakat ett mindre godt, men
ganska dyrt gewähr och haft den påföljden, att Gewährsfactorierna warit
för Rikets cassa lika tärande som för Rikets förswarswärck nödiga att
bibehållas, så länge ej några bättre författningar med dem blifwit tagne.»

Derför beslöt 1756 års riksdag på sekreta utskottets hemställan att
gevärstillverkningen skulle överlåtas på enskilda, men med förbehåll i
öfverlåtelsebrefven att faktoriet skulle återfalla till kronan, när det ej mera hölls vid makt
och drefs som sig borde.

De faktorier, .som vid denna tid voro i gång, voro Norrtelje, Jönköping—
Huskvarna, Söderhamn, Norrköping och Örebro. Följande år öfverläts
Norrtelje faktori till firman Finlay & Jennings i Stockholm och
Jönköping—Huskvarna till öfverdirektör Fredrik Ehrenpreus, född 1714, död 1784.

Örebro faktori öfverläts på enskild hand först 1760, nämligen till
räntmästaren Broström och borgmästaren i Örebro Nils Fries, men k. m:ts bref
härom till »Dess och Rikets krigzkollegium» är dateradt ej förr än den 28
januari 1762 och krigskollegii upplåtelsebref den 13 december samma år. Örebro
stad synes ej hafva varit belåten härmed, ty ändring häraf söktes både vid
1765 ooh 1769 års riksdagar men utan framgång.

När faktoriet öfvertogs af Broström och Fries, befanns det vara mycket
förfallet, hvadan det enligt öfverlåtelsekontraktet skulle iståndsättas; på kronans
bekostnad. Detta skedde äfven med en kostnad, enligt förut hållen
entreprenadauktion, af 29,349 dal. sm:t.

Från Broström och Fries öfvergick faktoriet till fältkommissarien och
regementsskrifvaren vid Lifregementet Lars Valtinsson, hvilken cd synes varit deras
faktor eller arbetschef.

Han härstammade från en skotsk clansläkt, af hvilken en medlem Valtin
Lulle under 1500-talets senare hälft kom till Tyskland och blef handelsman
och rådman i Leipzig. Hans son Valtin Valtinsson lärde sig pärlstickarkonsten
i Nürnberg och bosatte sig der såsom handelsman. Under 30-åriga kriget blef
han fången hos svenskarna samt förd till Sverige. Han bosatte sig då i
Vänersborg, där han afled 1649.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:42:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strokirk/3/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free