Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giildje, som ingen skald kan beskrifva. Det är derföre väl
en uppriktig och djupt känd, men dock Jblqtt en matt och
ofullständig öf v ersättning af edra egna tårar, när jag nu
heisar eder: Tack och pris! lycka och säUbet öfver UpsalaP
Detta tal besvarade Magister Dacens Pettersson från"
Upsala sålunda:
"Köpenhamns Studenter! Bröder!
Tvenne år äro förflutna sedan jag å
Upsala-studen-tornas, vägnar i. en krets af många bland Eder på Carolina
redivivas sal föreslog en skål, som hette afsked och
återseende. Det var en afskedsstund, som anslog hjertats
innersta strängar, ty djupt hade inpreglat sig i vara bröst
betydelsen af det fostbrödralag, vi ingått.i Andens högtid i vår
stamfaders lund, vid frihets-hjeltens stod-, betydelsen af vår
valfärd till Fädrens ättehögar, der Minnet och Hoppet räckte
hvarandra handen och vi välsignade det förra och svuro,
att ej släppa det sednare förrän det välsignat oss. "Det var
så lifligt, men så tyst ändå; man hörde Skandias hjerta slå."
Ja,, bröder, minnet af. det kära gästbesöket på vår strand,
det trängde för djupt in i vår själ, för att någonsin kunna
utplånas. Det var således ej att undra på, att vi räknade
slagen från Tidens ur, att vi längtade efter återseendets
ti mma. Det dröjde väl längre, än vi hoppades, innan den
slog; men det gläder oss, att J respekterat skälen för vårt
dröjande. Sel nu äro vi åter i Eder krets. Er helsning
har mött oss lika varm, som tillförne; den har förekommit
oss såsom en ny "Svale, der varsler Nordens Vaar* Med den
nyvaknade våren vaknade också Vikinga-anden i. våra bröst;
omsider drogo vi ut, och på samma haf, som vaggade Eder
mot våra stränder, gungade vår snäcka så gladt mot cdra.
Landade vi vid Svenska strandeiy sä jublade der mång
tusende hjertan, som välsignade vår färd och medskickade
ti Ii Eder varma helsningar, Så upplifvade ilade vi åter ut
på haf vet, och när det började storma som häftigast, då
sjöngo vi jublande:
Fritt må stormarna gå,
Fritt må böljorna slå,
Raskt till Dana ändå
Gunga *gossarna blå."
Och när vi sammanträffade med bröderne från de båda
andra Nordens Universiteter; när vi nalkades målet; när vi
sågo Er sköna ö, lik en Drottning, stiga ur hafvet: då
vidgades våra bröst, då klarnade himmelen, och det var, som
om Midsommarsolen gladde sig, då hon såg så mycken
ungdomsfröjd, så mycken kärlek, så mycket mod triumphera på
vågen. Men när vi sågo denna otaliga skara af Danas
söner och döttrar vänligt tillvinka oss från stranden, när vi
- ■.. * ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
