- Project Runeberg -  Det nordiska studentmötet i Köpenhamn år 1845 /
73

(1845) With: Carl Magnus Ekbohrn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag sag, under" färden till denna fest, torfhögar, som skola
värma någon bondehydda. Äfven jag uppväxte på en
sådan ort, der vid torfvens glöd ä hyddans härd jag hörde
Sagan i vinterqvällen, om förfädrens mandomsrön, och huru
Skandinavien fordom visat sin trohet mot Drott och
Fädernesland. Det kan väl hända, att den höge veklingen ur
vällustens gyllene salar förnämt rycker på axlarne vid
or-det "Torr-rök-," (Hör, hör!)

"Men mången Skandias son, när han sin kosa ställer
Tillbaka till sitt hem från marmorsalens därd
Utaf förtjusning tårar fäller.
Vid oset utaf to rf ifrån sin barndoms härd."

Men, mina Bröder! i dessa sagor blandades ett förgift för
inbördes kärleken i våra bjertan. Jag lärde, att det var
Svenskhet att hata och förakta Danskarne, och nästan tänkte
jag mig en Dansk såsom fctt monstrum med svans och klor.
Men som yngling mötte mig första gängen i Stockholm en
Dansk, en ung, bildad män; jag kände mig snart dragen
till honom, och sade vid mig’sjelf: Min Gud! det är ju en
menniska! (Bravo! Bravo!) Hur hafva då bröder så länge
kunnat missförstå hvarandra, hata och färga dessa af Gud
välsignade fält med hvarandrasblod? (Hör! hör!) Jo,
Furstarne, forntidens konungar, läto utså och underhålla detta
brödrahat (ihålliga bifallsrop). Hafva då således
Konungarne syndat? (Ja; ja, ja!) oBröder! må vi dock glömma
dem, som det gjort, och förlåta dem; men ingalunda åt dem
uppresa någr aminnesvårdar! (Br,, Br.)

För glädjen att vara sluten i denna krets, en" gäst
vid denna betydelsefulla fest, tackar jag desse unge
Skandinaver från Upsala. De sände mig ett bref, med
inbjudning att deltaga som deras följeslagare på denna
ungdomens vikingafärd. Stolt öfver detta förtroende, skall jag
gömma detta lilla bref, ocli säga i mitt sinne: "Det är mitt
adelsdiplom!" (Br., Br.)

Så gungade snart tre snäckor med Svenske och
Norr-ske unge män, lagerkrönte och lärare från Nordens trenne
Universiteter, i sanning en skön,t en dyrbar last, mot
Selands herrliga strand. Och huru emottogos vi af
Köpenhamns invånare! Med sång och handslag, såsom älskade,
länge efterlängtade Bröder: huru blomsterströddes vår väg!
Snart blef oss alla så underligt om hjertat, slutne med
kärlek i familjekretsarne. Det var ju vårt modersmål vi hörde
talas. Välvilja log mot oss ur alias ögon. Äck! sådana
voro ju min broders, sådana min systers blickar!.... Huru
är det? Har jag nu två fädernesland? (Hor! hör!) Nej!
den, som har två fädernesland, han har icke något. (Br..
Br.!) Si: den som har tre gudar, han har ingen, .men så-’

T:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stud1845/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free