Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemligen vissheten om sanningen af hans tidigare aningar och
betraktelser, att de trenne nordiska folken redan i
verkligheten, i motsats till’verldens öfriga folkstammar, bilda en
enhet; och 2} det trygga hopp, att alla goda och redliga
bemödanden att bana väg för den anda, som genom dem
kommer att framträda i mensklighetens historia, icke skola
göras förgäfves. En hvar bortdragande gäst måste för sig
sjelf tillstå, att han i kretsen af sitt värdfolk bott, icke
såsom en främling, utan såsom en njira frände och slagting.
Det kunde icke vara Norrmännens mening, att,
likasom efter ett rätt och slätt gästabud, inbjuda till återbesök.
Den goda, gamla, nordiska regeln, att fränder alltid äro
välkomne i fränders boningar, förutsattes såsom antagen af
alla. Någon formlig inbjudning ansågs fördenskull vid detta
tillfälle vara alldeles Öfverflödig, då alla de, som hade
varit vittne till, huru skönt och högt brödrakänslan vid detta
festliga möte upplågat, och som således äfven måtte hafva
bemärkt densamma i Norrmännens hjertan, säkerligen skulle
bidraga till att gifva denna Nordens altarlåga ny näring.
Detta inträffade då, när äfven Norrige en gäng utsågs till
samlingsplats för ett nordiskt ungdomsmöte, sådant som det
närvarande. Derigenom skulle fullständigt inpreglas ett
betydelsefullt historiskt tecken, hvilket aldrig kunde utplånas.
Talaren trodde sig också känna, att ganska många,
både på slätterna i söder och på kullarne i öster, hade lust
att en gång skåda det land, som till skydd mot Nordsjöns
stormande vågor fått de blånande fjällen; lust att inandas
de friska flägtar, som från Dovres snöfjell genomströmma
dalarne. Han visste, att ganska många önskade att se sig
om i frihetens hem och höra, huru fritt tungan, det
nynor-diska holmgångs-svärdet, der kunde röra sig; han tilltrodde
dem, också hafva mod nog att taga i ögonsigte den enkelhet,
den enfald, under hviika frihetens lif derstädes hade
gestaltat sig; han antog hos dem urskiljning nog, att under
den grofva drägten skönja det inre värdet; han hoppades,
att den norrska rättframheten och gästfriheten voro kände så
vida omkring, att man icke skulle tro sig äfventyra för
mycket genom att begifva sig in mellan folket deruppe; i alla
hänseenden förmodade han, att man ville tilltro de nu
bortdragande Norrmännen liflighet nog att gifva deras
hemmavarande landsmän en icke alltför fattig bild af de prof på
aktning och välvilja för det -norrska namnet, hviika de nu i
Sverige och Danmark hade fått röna; han dristade äfven ätt
tro, att man icke efter den flock af norrska studenter, som
nu var med i kretsen, skulle hafva gjort sig en alltför
ofördelaktig föreställning om resten, som vari Christiania.
Skul-la det imedlertid ännu gifvas en eller annan, söm vore
villrådig eller tvehogsen att företaga den långa färden, såjönskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
