Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträfvanden. När vi firade våra glada fester för sanningens och
ljusets seger i Norden, var oftast den stunden den
högtidligaste, då Finlands namn nämndes. Huru månget öga
strålade icke då af en högre glans, och huru månget hjerta
klappade icke då med friskare slag! Hvilka stora och
sköna minnen vaknade icke då hos oss — minnen, som
slumrat i våra bröst alltifrån vår barndom! Ty redan i
den tiden, när vi lyssnade till sagorna, hörde vi mer än
en gång förtäljas den underbara sagan om ett land på
andra sidan hafvet, dit den borde begifva sig, hvilken
ville finna en vänskap, som under seklernas lopp aldrig
lärt sig att glömma, och en trohet, som under
pröfningarnas skiften aldrig lärt sig att svika. För oss, som i
dag hamnat vid eder strand, har denna saga blifvit en
verklighet och en skön verklighet. — Bröder! Af innersta
hjerta täcke vi Eder derföre att I beredt oss en sådan
skön stund som denna för framförande af vår helsning
till Eder. Ty i sanning är denna stunden en skön
stund — den skönaste jag upplefvat. Och en skönare stund kan
jag icke tänka mig för frambärande af vår helsning till
Eder än den, i hvilken I stån färdige att fira en
minnesfest för införande af kristendomen, kärlekens och fridens
religion, i edert land. Ty den helsning jag här bringar
Eder, hon är icke något annat än hvad redan den första
helsningen i grunden var, som för sju hundra år sedan
utgick ifrån Sverige till Finland: en kärlekens och en
fridens helsning. — Denna stund är en skön stund, ty alla
våra tankar och känslor måste nu mer, än någonsin vara
rigtade på alla de inre, andliga band, som förena oss.
Med djup rörelse hafva vi redan hört Eder tacksamt
erkänna, att de första frön till en högre mensklig odling
blifvit af våra förfäder utsådda i edert land. Lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
