Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muren, skepnaden af en åldrig munk, med långt ärevördigt
skägg. Han knäföll, uppslog ett breviarium af nästan
murket utseende och lyste frid öfver vår färd, och slöt med att
besvärja kyrkans forntida nunne-vålnader upp ur deras
grafvar. Han försvann. I stället såg man nu långsamt framskridande, hvitbeslöjade väsenden här och der framskymta
genom muröppningarna och slutligen samla sig i den af
munken nyss lemnade nischen. Ifrån denna läto de till oss
nedtona en Afskedssång, hvartill orden voro författade af
Borgmästarinnan C. C. Cramér och den trestämmigt utförda
musiken för tillfället komponerad af en tio-årig flicka.
Fordom Nordens unga söner
Drogo ut i blodig strid,
Medan fromma qvinnors böner
Ifrån Templen sökte frid.
Nu, som förr, är strid på jorden,
Om med andra syften ock: .
Men — med svärden eller orden —
Striden fordrar kämpar dock.
J, som svurit ljusets fana
Och mot mörkrets makter gån,
För att segren till er mana,
Andras förbön ej försmån!
Frid och glädje följe Eder
På Er sköna ungdomsfärd!
Frid och ära sitte neder
Engång vid Er egen härd!
I högtidlig sinnesstämning lemnade vi kyrkan. Nedkomne
till stranden tog enhvar ett varmt ock hjertligt afsked af sin
värd och sina nya bekanta — och vi voro åter om bord.
Lindblads vackra "Sätt machinen i gång" ljöd, och ångbåten satte
sig i rörelse. Alla bryggor voro betäckta af en otalig
menniskoskara; Wisby sångarchör väntade oss på ett fartyg,
som vi skulle passera tätt förbi vid hamnens inlopp. Under
omvexlande sånger och hurrarop från fartygen och landet,
skredo vi långsamt och liksom dröjande ut ur hamnen. Det
var som om man icke riktigt ville tro på det oundvikliga
afskedet; ty när vi kommo midt för Wisby sångare,
uppstämde desse ännu en gång den helsningssång, med hvilken
de mottagit oss. Ännu några hurrarop från bägge sidor —
och under kanonernas dån fjermade vi oss alltmer från denna
Minnenas älskeliga ö. Men hvilken förtrollande syn, när vi
aflägsnade oss! Det lugna hafvet utbredde sig i aftonsolens
strålar som en gyllene spegel och den åldriga staden låg
liksom förklarad i mångskiftande ljus: tornen, murarna, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
