- Project Runeberg -  Skandinaviska studenternas möte i juni 1843 /
55

(1843) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

En hiad här stod med dunkelbruns fammar*
Med myslukt sus, som i Dodsnas sXog,
Dit kommo samman Wordens spridda stammar*
"Vid kampalekar barden harpan slog,
Och samma Gudar, samma minnen, öden
Befästade en vänskap, stark 9 tom döden.

Frid ofrer Fädrens grafvar, Minnets kummel!
Stån, gröna högar, med de starka bröst,
Stån fast som klipporna bland vågors tummel:
Ej stormen frukta de i kulen höst.
Stån forntidsvårdar £ de gamla bygder,
För andra tidhvarf tydén Fädrens dygder!

Men icke blott en herrlig [omild talar

Ur ättebagarna i Nordanland;

En framlids morgon öfver fjäll och dalar

Re’n klarnar opp vid horizontens rand.

Ett skönt förbund, vid helga forntidsminnen»

Knyts mellan unga bröst och fria »innen,

O moder Skandia , b jeltekr af ters amma,
Med stjernediademet kring ditt hår 1
Har tiden stormar, o blif du densamma,
Bland fjill och drifvor »kana sjelf din vår!
Bin skönsta vår, din Üogdom» da ej glömmer;
Din skål den nn ur bjeUehoraet tömmer.

8. afsked och Återseende*

Jag ville dröja med åen skäl, jag nu går att föreslå; men
den siste talaren erinrade^ att afskedstimman nalkas. —
Hvilken djup tystnad intrader i vur krets! Hvilka rörelser i våra
hjertan! Om sjelfva glädjen i Norden bar något melankoliskt
på botten^ om, såsom en stor skald yttrat, på sjelfva den
Hor-diska sångarens panna ligger ett vemod, ett drag af rosen*
rödt, hvilka känslor uppväcker icke då en afskedsstund^ sådan
som denna! Bröder från Wordens serskilda universiteter! å
Uppsala Ungdoms vägnar bringar jag Eder vår tacksamhet»
varm som vårt hjertblod, vår tacksamhet för de oförgätliga
stunder, J beredt oss. J hafven brutit isen. På andens haf
går hädanefter seglingen lättare och för föiligare vindar. En
iest sMm som denna har Korden ej skådat. Byaå äro i<M

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/studmote/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free