Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 60 -
naude nedskåda pä de vänskapslöfien , som knutit sig mellan
Lund och Köpenhamri\ att J ansågen vårt stolta hopp om
ett helt och stort Nordan för elt tomt hjärnspöke,
uppkommet genom vårt egennyttiga begär, vår Önskan att
undandraga oss hemlandets, absolutismens, hand. I går hlygdes jag
Öfver alt hafva trott på detta rykte; derföre bönfaller jag i dag
om vänlig tillgift, ty de hafva skamligt ljugit på er. I tal och
sång, i offentliga föredrag och enskilda saratal hafven J ifran
vår ankomst intill detta ögonblick yttrat er så broderligt och
Icarligt, och derjemte så tydligt och bestämdt, att ingen af oss
Danskar kan betvifla, alt J dekn våra sympathier och
önskningar, att vårt hopp och vart sträfvande går samma väg*
att J erkännen Nordens enhet för den uppgift, det yngre
slägtet har att lösa. Men huru har detta rykte kunnat
uppkomma och vinna tillit? — Derigenom, att intet utbyte af
tankar, ingen beröring hittills egt rum mellan oss;
derigenom, att de organer, genom hvilka vi, hvar på vår ort, uttala
våra tankar och resultaterna af vår granskning, icke
Ömsesidigt äro tillgängliga, då svenska böcker och tidningar icke
läsas i Danmark och omvändt danska icke i Sverge. Här stå
vi då*vid en punkt, hvarpå vi böra fasta vår
uppmärksamhet. Det Är nemligen icke nog, svenske broderi att den
nordiska id*!ea förer ett stilla lif i våra jankars bakgrund; det
är icke nog att den vid festliga tillfällen en §än§ i ny och
nedan uttalas och vinner åhörarnes bifall; det är slutligen
icke nog, att den en och annan gång drifver oss att vid
hvarandras bröst uttala våra bekymmer. Står denna ide
verklig och klar för oss» har den genomträngt och befruktat
vår öfvertygelse, så må den äfven träda fram i yttre
handling* Och af hvilket slag skulle denna handling blifva ? —
Äro icke vi som studenter, hvilka icke ännu inträdt i det
praktiska lifvet och icke kunna utöfva något inflytande på
politiska förhållanden, uteslutande hänvisade till en andlig,
en litterär verksamhet? Och hvad ligger oss da närmare, än
att lofva hvarandra, att ifrån denna stund hvar på sitt sätt
sträfva att uppfylla den önskan , vi nu alla djupt känna alt
tilivägabringa ett fast och stadigt andligt samband mellan
hvarandra genom skrifter och journaler, och att genom
samma medel söka bana den ide*, som lifvar ©ss, vag till folkens
-hjertan. Med denna yttre verksamhet må vi vara tillfreds,
hvarje annan ligger utom vår ställning och vår kallelse. Men
hvarföre skulle vi icke vara nöjda med denna? — Hvilken
annan Sy säkrare eller mäktigare? Har segren icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
