Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenförsäljaren i Kairo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
„Ah! min hulda fru,
der kan ni sjelf få honom se ännu ....
Han re’n, som hvarje morgon är hans vana,
— den dag jag minnes ej, då han det glömt, —
vid trädgårdsporten sina säckar tömt
och snart med ett za-za han höres mana
sin lunkande kamel till återtåg, . . .
o, se då hit, min fru!a
Fru Fatmes håg
var icke just att sig inkommodera,
hon heldst uppå sin sidendivan låg
guds långa dag och lät sig der servera
konfekt och glacer, litet sång och dans,
— här i Europa förmakens gudinnor
ha jemnt romanens tidsfördrif tillhands,
(o, hvad var lifvet förr, när den ej fanns!)
i Kairo, fattigt på författarinnor
och hvarest ännu ej, så vidt som kändt,
den vittra symachinen fått patent,
der nöja damerna sig excellent
med -t- tobakspipan, sylter och slafvinnor; —
imedlertid, af kuriositet,
och rörd af spejerskans vältalighet,
hon denna gången bragte det så vida,
att hon sin flegma lät till handling skrida,
hon lyfte sig från kuddarna till slut
och fick de gula tofflorna att glida
till fönstret sakta fram .... Att titta ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
