- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
119

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

lät bringa sig straxt hvad bäst der fanns,
ett dussin vinkrus, sex till mans,
man tömde de två, och resten? — „hör hit!
du källare-sven, det är din profit!a

Men Öfverallt hvar han kom och gick,
af flickorna gerna i lönn han fick
en vänligt strålande liten blick,
och mödrarna sjelfva, trots sina år,
trots pröfvad dygd och gråsprängdt hår,
de kunde ej riktigt låta bli,
när han, John Faa, red der förbi,
att sträcka halsen en liten mån
och titta utåt frän fönstervrån;
men gatans ungar derutanför,
af tjusning slagna, gjorde honnör
för ryttaren, o! sä ståtlig och grann,
och länge efter det han försvann
hvar pojke svängde i luften en arm
och gjorde sitt aldrabästa larm,
men tärnorna små efter landsens sed
de nego jemnföttes upp och ned

Och så är spordt, — ja man nästan det vet,

fast eljest — st! en hemlighet, —

att mången fröken, försigtigt på lur

uti sin ståtliga jungfrubur,

med ögat följde hans kortgalopp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free