- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
208

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Han halfvägs var alltre’n
med sin operation, då — på balkongen
ånyo samma buller! Denna gången
Gomez, som muren stum, med qvicka ben
blott öfver golfvet flög helt tyst och lätt,
tog blomman upp, — en nejlikebukett, —
och satte den med samma tysta skick
uti ett vattenglas. Det ej sig rörde
en fiber i hans anlet och hans blick
förrådde intet. Derpå raskt han förde
sin knif mot strigeln åter några slag,
tog uppå rnisterns kind ett varsamt tag
och med en hållning, som om intet händt,

fulländade sitt opus — excellent..............

„I morgon åter samma tid ?w — wJa men!tt
„Er tjenare, milor !a

— „Hör på, min vän!
så mister Dicks dock här föll in helt torrt, —
säg mig för roskull förrän ni går bort,
hvem bor här uppe? Är det er bekant?

— en gudlig fröken ju? en gammal tant?a

Gomez var färdig straxt att ge besked,
med mycken oskuld händerna han gned
och gjorde, efter vanan, smått dansant
sin egna knyck på knät, högst elegant:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free