Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
er plåga mer
En iskall reverens.
„Ni känner Norma, — nä naturligtvis!
O, „casta diva!44 — Och hon föll tillbaka
med blicken höjd mot takets granna fris,
slog an ackordet och lät pation skaka
utaf en strupton, trånande och lång,
— sennoran ämnar bjuda oss på sång.
Som uppå glöd vår mister Josua satt,
„din markatta!44 så småsvor han inom sig,
dock, sedan nu hon väl fått honom fatt,
han fängslad hölls, — jag vet ej hur det kom sig.
Han lät sitt lerkruksfynd, — o, denna skatt! —
emellan fingrarna med oro vandra,
han lade ena benet på det andra,
han bytte åter om, — hon blott sjöng på;
de knubbiga små alabasterhänder
på klaviaturen upp och ned ses gå
med känslig touche! Blad efter blad hon vänder
— „Din igel!44 — Hvilket rörande tenuto!
Då, — just som båda midt i himlen suto,
ett plötsligt afbrott! en kuriös visit!
Sig mistern reste, — fröken tvärslöt genast:
„Ni, min abbé? Välkommen! tack för sednast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
