- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
232

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

att träda mellan? det gick knappast an;

att uppför trappan sakta avancera

och scenen närmare dock observera?

nåväl, ett steg! ett till! — Med halsen sträckt

en blick, så lång, han girigt uppåt kastar,

„min skapare !a — han åter nedför hastar,
förlägen, flat, dock ännu mer förskräckt;
hvad har han sett? — sennoran, hvilken qvinna!
rödkindad, rasande som en tigrinna,
med båda händer ruskar hon i vrede
den stackaren Gomez, blek som ett lik!

— han, mister Dicks, in salvo sjelf dernede,

dock tyckte sig den hela gymnastik

förnimma båd’ i refben och i armar

och skulderblad och rygg och bröst och tarmar;

men bak de stridande han hade märkt

en okänd flicka, badande i gråt,

en liten täck Susanna, nätt och stärkt

och smärt om lifvet, — under klagolåt

hon darrar synbart uti hvarje nåt

och vrider i förtviflan sina händer

och medvetslöst ät alla håll sig vänder ....

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free