- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
234

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

Ni på en lönnväg här mig öfverraskar,

der i en korridor jag går och fnaskar

och öppnar djerft en dörr, som ej är min,

och stiger litet ogeneradt in;

men vid Vår Fru och alla helgons skara

jag er bedyrar heligt och jag svär,

att rånare och tjuf jag icke är,

ejheller, hvad ni täckts mig kalla allt,

kanalje, spetsbof, skälm och syndapalt,

patrask, bandit och skurk och dyrkhandterare,

min fru, jag är — en rättskaffens barberare,

elef utaf den store Figaro!

stolt af mitt yrke, min talang också,

jag tror mig, saken tagen kapitalt,

den mest glorieusa carriére ha valt,

och om ni för mitt handlag och min knif

vill ha attest, fullgiltig, positif,

jag vädjar endast till er engelsman,

min kund och min beskyddare är han;

gå ni förut, sennora! jag skall följa,

han dömma skall och jag vill intet dölja.“

I mister Josuas förmak ett-tu-tre
en ståndrätt vi improviserad se.

Han sjelf, sig fingrande ;uppå sin haka,
förlägen, drog sig efterhand tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free